den tillkommande verlden. Så blif da, Wilhelm, hvad du hittills varit, en from gosse, tacksam emot Gud och förlitande på hans saderliga godhet. Ur hans hand kommer allt, lycka och lidande, sorg och glädje, och dersöre: var tacksam icke blott för det goda, utan för allt, äfven det som synes ondt. Den Herren älskar, den agar han! Tänk derpå, om han pålägger dig nagon börda som är dig svär att bära. Vidare Wilhelm, akta dig för lögn. En tjuf är ett skändlist ting, men en lögnare ännu skändligare. IIan stjäler fran sig sjelf ett godt samvete och evig salighet. Lat icke ens den minsta osanning gå öfver dina läppar: ty har du blott en gäng ljugit, så ljuger du en andra, tredje, tionde gång, och lögnen blir till en förhatlig, afskyvärd vana, Håll ditt hjerta rent som ett kristall-glas, Wari hvar och en kan skada in, och så behöfver du aldrig slå ner ditt öga för någon annan. Blif slutligen, Wilhelm, redlig i ord och gerningar. Den redlige går allt väl, huru det än ma gå, och i ingen nöd som Herren honom hålägger bör han förtvisla. Den som är from, sanningsä skande och råttskaffens, den samlar skatter, vore han än så fattig som den fattigaste på jorden; han äger, hvad iagen rikdom kan bereda, ingen verldens makt betvinga: ett lugnt samvete och frid med Gud. Och hvad högre och dyrbarare kan väl menniskan begära, än den oskattbaraste af alla egodelar? Var from, Wilhelm, var redlig och sanningsälskande, och din är lifvets krona, din den äkta, sanna lyckan, den enda lycka, som inga jordiska sorger kunna störa eller beröfva dig. Ett redligt och fromt hjerta åtnöjer sig med litet, och är glad öfver detta lilla, under det inga skatter i verlden förma köpa åt den gudlöse och illasinnade ett enda ögonblick af en äkta och sann lycka. Bevara dessa skatter, Wilhelm, och din faders, din moders, alla goda menniskors välsignelser, och framför allt Guds vålsignelse skall alltid vara med dig. Vill du lofva mig, Wilhelm, att i hvarje pröfningens stund minnas detta ögonblick och aldrig afvika från det, rättas väg? Orddd och trogen är en berättelse om tvenne syskon, en bror och en syster, som trogna detta sitt valspråk, räddade både hvarandra och flera andra menniskor ur stora faror. Här förekomma följaktligen en mängd äfventyr och kritiska momanger, hvilka böra mycket fängsla den unge läsarens uppmärksamhet. Guldsökarne har till afsigt att visa det salska och bedrägliga i detta giriga sökande efter guld, för hvars skull så många öfvergifva hus och hem, fosterjord och anförvandter. Det ofvannämnda bibliotheket innehåller ej mindre än 24 å 25 dylika berättelser, hvar och en kostande omkring 16 å 24 sk. bko. Atskilliga af dessa berättelser äro gamla bekanta, såsom Rosa af Tannenburg, Åenoveva af Brabant och Josaphat, konungason af Indien; andra äro af en mera direkt undervisande karakter, såsom Berättelser ur däggande djurens historia, Seder och bruk i Indien, m. m.; andra äro slutligen af den beskaffenhet, som de ofvananförda. Bibliotheket synes oss sålunda, så vidt vi deraf tagit kännedom, värdt att af föräldrar tagas i betraktande, då de vilja skaffa sina barn en underhållande och nyttig läsning. Af Album för Svensk Lyrik, Götheborg, C. F. Arvidssons förlag, hafva 7 häften utkommit. Man finner i dessa häften sånger af de flesta, om ej alla, svenska skalder ifrån Creutz och Gyllenborg till Joh. Börjesson. Den lilla samlingen, som kommer att komplett bestå af 8 häften, hvilka tillsammans ej kosta mer än 2 rdr rgs, omfattar således en period i svenska skaldekonsten, hvarom den nu lefvande äldre generationen med all hågkomstens beundran och saknad talar, och går något litet i den aldra nyaste perioden. Utom de store döde, om hvilka Tegnår sjöng, har man här också en hel mängd småfolk, hvilkas namn såsom poeter torde vara föga kända, och med hvilka det således kan vara angenämt att få göra bekantskap. — Någon egentlig plan för olika författares och poemers upptagande, hafva vi dock ej kunnat upptäcka, cnär t. ex. Joh. Börjesson och C. E. Fahlerantz m. fl. nu lefvande författare ställas framför Vitalis, o. s. v. Om de lithograsierade porträtterna torde det vara bäst att ej såga något. 2 — —— Samtal om Bränvinet. I farmta häftat af hr Riadargfads ramanuYKar