rarne af de fattigare o. s. v., så att Claras och Linnas plats väl på förhand kunde anses afgjord, dock skadade det icke, att vid konfirmationsförhöret de äfven försvarade den, och svårligen hade väl äfven tvenne gäster värdigare framträdt till Guds bord. Det led emot konsirmationsdagen. Fruarne Floren och Bäck hade haft sammanträde, för att rådgöra hur deras döttrar skulle vara klädda. Väl hade komministerfrun i fyra eller fem år aflagt penningar, för att för denna dagen köpa Clara en svart sidenklädning, men trädgårdsmästarfrun ansåg att det väl för hennes dotter kunde gå an med tibet, emedan ändå Linnea kanske aldrig komme att begagna siden, eller vara med i sällskaper der sådant kunde komma i fråga. De begge flickorna hade från början beslutat att kläda sig alldeles : lika, och Claras mor biföll likväl icke utan många invändningar — ty det var vanligt, att cherrskapsbarn vid sådana tillfällen skulle vara klädda i siden — hennes begäran att äfven få tibetsklädning. I Linköping beställdes af flickornas föräldrar hos en guldsmed ringar, som skulle lemnas dem på den dag, då de gingo fram, sockenskomakaren fick göra sitt bästa, genom att åt dem förfärdiga skor, hvilket i afseende på Linn6a hade sin lilla konst med sig, då hennes ofårdiga fot var mindre