Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 mars 1853, sida 1

Häcttt::0zuzttt Ffrru:: :n-ttttit . — skatteförenklingsfrågan, såsom beroende af vidare utredning, hvartill Kongl. Maj:t ansett höra inhämtande af räntegifvarnes önskningar, skulle först efter en a! Kongl. Maj:t lofvad ytterligare proposition i ämnet vid nästa riksdag komma till slutligt afgörande. Jag tar mig friheten hemställa, om icke nu församlade deputerade för Skaraborgs läns skattdragande landmän skulle finna sig högst föranlåtne, att i underdånighet hos Kongl. Maj:t anhålla om dess lemnande nådiga snara verkställighet åt besagde rikets ständers beslut om förändring i sättet för indelade hommansråntornes utgörande. B. W. Santesson. bå mot detta anförande den anmärkning gjordes, att det ej hörde till frågan för dagen, men många af de deputerade förklarade sig instämma i detsammas innehåll och allvarligt yrkade att det måtte få bilaggas protokollet, förklarade landshöfdingen att det väl ej kunde blifva föremål för öfverläggning vid detta tillfälle, men ej heller förvägras att åtfölja protokollet, lika litet som det kunde förvägras deputerade, som deri instämde, att detsamma underteckna. Hr Santessons anförande blef ock sålunda genast undertecknadt af de 15 deputerade: Johannes Andersson, Anders Andersson, J. Sundblad, E. Nonnen, Anders Johansson, Erik Falck, P. O. Carlander, G. Särnblad, C. S. Wettergren, A. O. Noren, Richard Ehrenborg, Tholson, Gust. v. Braun, Anders Persson och A. L. Lagerstedt. Med anledning häraf inslöto i landshöfding Sandströmers utlåtande följande slutord: Enligt hvad E. K. M:t af det vid deputerades sammanträde förde protokoll behagade inhemta, har vid detta tillfälle fråga tillika blifvit väckt om underdånig framställning, det E. K. M:t måtte tåckas med möjligaste första till verkställighat bringa det af rikets sednast församlade ständer, med bifall till E. K. M:ts nådisa proposition sattade beslut, om rättighet att lösa såväl kronans behållna som de indelte räntorne och tionden efter medelmarkegång, utan sorlön, och om upphörande af räntetagarnes rätt att uppsäga persedlar till leverering in natura; men att, då detta icke innesattade sådant ämne, hvaröfver de deputerade voro kallade att yttra sig, jag funnit denna fråga, vid berörde sammanträde, icke kunna blifva föremål för öfverläggning, ehuru jag ej ansett mig böra förvägra att låta hvad sålunda sörelallit i protokollet inflyta, för att komma till E. K. M:ts nådiga kännedom, hvarvid de fleste af deputerade anmält, att de ville uti berörde underdåniga framställning deltaga. Vid berörde förhållande lärer något yttrande häröfver å min sida icke erfordras. Hvad sjelfva saken angår, är det ock destomera öfverflödigt, som, egir Rikets Ständers beslut innefattat bifall till E. K. M:ts nådiga proposition, ärendet således redan är i laga ordning afgjordt och de skattdragande försäkrade att komma i åtnjutande af den lättnad, som E. K. M:t åsyftat att genom nyssberörde nådiga proposition dem bereda, hvarom ock underrättelsen af dem med liflig glädje och tacksamhet emottagits. Då utförandet af den beslutade förändringen uti sättet för hemmansräntornes utgörande och markegångssättningen är oberoende af ränteförenklingens lillväg gabringande, hvilket ock synes deraf, att ehuru någon åtgärd för verkställighet af berörde förenkling icke skulle vidtagas förr än Rikets Ständer, efter emottagandet af den ytterligare proposition, som E. K. M:t till nästa riksdag täckts utlofva, derom vidare beslutat, Rikets Ständer likväl, jemlikt E. K. M:ts nådiga propositlon, på riksgäldskontoret anvisat nödige medel för godtgörandet intill nästa riksdag af den sorlön å indelta spannemålen, ifrån hvars utgisvande de skattskyldige genom ofvannämnde beslut äro befriade, erfordras således numera endast att E. K. M:t i nåder behagar meddela de föreskrifter, som i förstnämnde hänseende äro af nöden. Dock vågar jag vid detta tillfälle underdånigst hemställa, om icke E. K. M:t skulle i nåder täckas förordna,, att den bes utade förändringen uti sållet för hemmans—::::iiiiii