äån den andra, och tvenne svarta silkesshawletter hemköptes för deras räkning. Vid slutläsningen tillställdes dem såsom belöning hvar sitt väl inbundna exemplar af Nya Testamentet, med deras namn i guldsnitt på permen, och så var allt i ordning för den högtidliga akten. Och att beskrifva den, det torde icke begäras af en penna, som blott i tveksamma, ofullkomliga, jordiska drag skulle kunna teckna, hvad skalden framställt i det himmelska stycke, som börjar med orden: Pingst, hänryckningens dag var inne. Fjerde Kapitlet. Julaftonen i komministershuset. Vintern kom, det stundade till jul, och med den de vanliga hushållsbestyren. I stian grymtade en set galt, som smorde sig rätt tappert, icke drömmande om ändamålet med välsagnaden, på stickbacken högg Nils ved, för att hafva i förråd till julbrasorna, och om aftnarne snodde Stina framför spiseln vekar till de blifvande julljusen, till hvilka komministerfrun och Clara inne i dagliga rummet på ett skärbräde skuro talgen efter stuten i små tärningar,