Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 mars 1853, sida 1

Article Image
RR 2:::-;?-kx denna del af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, med hufvudsakligt bifall till hvad Kongl. Maj:t i den del föreslagit på så sätt: a) Att alla de åt embetsoch tjenstemän på lön indelta räntor och tiondeanslag, de allmänna verk och Inrättningar, kyrkor och fromma stiftelser tillhörande dylika indelningar och anslag, samt de Såsom ersättning för vissa hemman eller lägenheter åtföljande besvär, anvisade ränteeller tiondeanslag, jemte de vissa städer tillerkände anslag af dylik beskaffenhet, må, likasom de kronan behållna, af räntegifvarne få lösas med penningar efter ett, hvarje är för de nästförflutna tio åren bestämdt medelpris, utan rättiehet för räntetagarne, att något af desse anslag till leverering in natura uppsäga, dock att för dem af nuvarande embetsoch tjenstemän, hvilka enligt fullmakter eller konstitutorialer äro i åtnjutande af så beskaffade löner, utan att särskildt förbehåll om förändring blifvit i fullmakten eller konstitutorialet gjordt, förändringen först med deras afgång från embetet eller tjensten må träda i verkställighet, så vida de icke sjelfve, deröfver hörde, förklara sig önska, att den derförinnan må för sig gå. b) Att innehafvare af ränteoch tiondeanslag, för upphörandet så väl af deras hittills åtnjutna optionsrätt att utfordra dessa anslag in natura, som af rättigheten att utaf räntegifvarne uppbära forsellön, då lösen med penningar äger rum, hållas skadeslösa på det sätt, att de af statsverket årligen erhålla ersättning till samma belopp, hvartill forsellönen för närvarande författningsenligt tillgodonjutes. c) Att alla räntegisvares nuvarande rättighet att uppsäga räntorna och tionden till leverering in natura må, så snart den i mom. litt. A. omförmälda förändring träder i verkställighet, inskränkas endast till spanmål och till de år, då årets markegång är lägre, än det för lösen af spanmålen bestämda medelpris, med skyldighet likväl för räntegifvarne att, vid spanmålens leverering in natura, erlägga skilnaden emelian spanmålens värde efter årets markegång och det högre medelpriset. d) Att i de fall, då, i afseende å den kronan icke behållna spanmål, räntegifvarne åstunda begagna sig af förenämnde uppsägningsrättighet, men räntetagaren icke vill spanmålen emottaga, densamme, jemte hvad som enligt förestående mom. bör i kontant erläggas, må, lika med kronans behållna spanmål, efter behörig uppsägning, få aflemnas till kronans uppbördsmän, för att till statsverket ingå, emot det att lösen för spanmålen, efter medelpriset, af statsverket till vederbörande räntetagare utbetalas; börande der räntegifvarne tillhörande forslings-skyldighet af tionde spanmål jemväl i afseende å afradseller ränte-spanmåldem åligga. Hvarjemte ock enär statsverket, igenom hvad sålunda blifvit beslutadt, skulle komma att för forsellönens godtgörande vidkännas en till omkring 60,000 rdr förslagsvis beräknad årlig utgift; men denna ersättning under de första åren efter förändringens vidtagande och innan alla löntagare på densamma ingått, på långt när icke kan komma att uppgå till berörde summa, hvadan något särskildt anslag å stat för detta ändamål icke för närvarande synes behöfva anvisas, rikets ständer i likhet med hvad Kongl. Maj:t i berörde hänseende föreslagit, beslutat lemna fullmäktige i riksgälds-kontoret föreskrift att vid de årliga liqviderne emellan statsoch riksgälds-verken godtgöra statskontoret det belopp, som, enligt den afslutade rikshufvudboken, blifvit af sistnämnde verk i ersättning för ifrågavarande sorsellön förskottsvis utgifvet hvarigenom i desse väsentelige hänseenden en förbättring, och förekommande af det prejeri, hvarföre de skattskyldige hittills varit utsatte, är att förvänta. Men ånnu har icke sports till någon Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse om denna förändrings verkstål lande. Rikets ständer hafva dock så mycket mera med deras lemnade bifall till Kongl. Maj:ts nådiga proposition ansett denna del af densamma genast komma att vinna verkställighet till de skattskyldiges lindring, som de lemnat deras riksgäldskontor föreskrift att utbetala hvad i anledning deraf erfordrades såsom ersättning till nuvarande indelningshafvare; hvaremot beslutet i äABA NANNE —

11 mars 1853, sida 1

Thumbnail