Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 mars 1853, sida 1

slöto att lasa den tillsammans, från perm till perm. Nu öppnade sig deras själar för mycket, som förut varit dem tvifvelaktigt. Man skulle hafva sett, man skulle hafva hört dem, då de, sittande i Linn(as lilla kammare, och med bibeln framför sig, vid dunklare ställen meddelade hvarandra sina betraktelser, sina betänkligheter, eller der ordet framstod i hela sin klarhet, med hänförelse på en gång sade: det är sannt! det är skönt! Och våren kom, och soglarne började sjunga, ock naturen vaknade till lif — då gingo de ut att sätta sig under någon blommande lind, eller, så vidt Linnas krafter tillläto, fördjupade sig in i den dunkla barrskogen; der slogo de upp sin bibel, och med allt högre, med allt klarare stämma talade sanningarne för dem derur. Så gick tiden, och de kände sig lyckliga. Linnäas mor visade sig denna tid mera öm emot henne, det öfverlemnades åt Linnca sjelf att välja sina sysselsättningar, och ingen billig anmärkning kunde göras deremot, att hon i främsta rummet och nära uteslutande valde den, hvarigenom hon skulle bereda sig en hedersplats vid altarrunden. Visserligen hade prosten Högstedt den vanan att placera barnen efter rangen, på det sätt, att om der fanns några herrskapsbarn, de togo högra handen af bondbarnen, de rikare bondsönerne eller dött