Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 mars 1853, sida 1

Ytterligare rörande Skatteförenklingen. Man kan väl i ett konstitutionellt samhällsskick ej tänka sig något oformligare än det sätt hvarpå den närvarande ministeren behandlat hela och särdeles en del af skatteförenklingsfrågan. Kongl. Maj:t aflåter efter, såsom man bör förmoda, moget öfvervägande, en proposition till rikets ständer, och dessa antaga efter långa debatter propositionen, hvilken väl i samma stund detta skett borde anses för en antagen lag, som ögonblickligen skulle bringas till verkställighet. Den närvarande ministeren har med en egenmäktighet, som svårligen någon annan minister i verlden skulle våga, satt sig alldeles öfver de båda statsmakternas eniga beslut, och har helt enkelt låtit saken förfalla. Den har åtminstone låtit öfver två år gå förbi, utan att promulgera den antagna lagen. Vi antydde redan i gårdagsbladet hvilken denna lag är. Det är rikets ständers, med bifall till Kongl. Maj:ts proposition, fattade beslut om rättigheten att lösa så väl kronans behållna, som de indelta räntorna efter markegång, utan forlön, och om upphörande af räntetagarnes rätt att uppsäga persedlar till leverering in natura. Det är detta för den skattdragande landtmannen så vigtiga beslut, som vår minister, till trots af alla påminnelser, ännu ej bragt till verkställighet. Såsom ett upplysande dokument i detta ämne meddela vi här det anförande deröfver, som upplästes af kommerserådet Santesson vid länsdeputerades möte i Skaraborgs län, efter det de öfriga förhandlingarne voro slutade. Detta anförande lydde sålunda: I snart sagdt oskiljaktigt sammanhang med förehafda frågan om förenkling af grundräntorne, och uti samma nådiga skrifvelse, afgaf Kongl. Maj:t till senast församlade rikets ständer nådig proposition om förändring i sättet för de indelade hemmansräntornes och kronotiondens utgörande, och rikets ständer besvarade likaledes på samma gång, och uti samma deras underdåniga skrifvelse af den 20 Augusti 1851, äfven