Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1853, sida 2

långvarigt, och vi vete sannerligen icke att det visade sig tjena till något. Det vissa synes vara, att både regenten och folket finna sig bäst, om ministeren utgöres af i allt hufvudsakligt liktänkande och samverkande män, hvilkas offentliga och politiska karakter betrygga begge, om förenadt nit, enigt understödd verksamhet och ärlig kollektiv ansvarighet. Då har statsskeppet Säkra styrmän, och både skeppare och besättning kunna vara belåtna. Det vore måhända lämpligt innan vi afsluta dessa anmärkningar vid Sv. Tidningens femte bevis för sin vidunderliga skillnad emellan representativt och parlamentariskt statsskick, att här, genom framhållandet af dess ständigt åberopade partivåsende, ådagalägga huru det just är detta, som så att säga förvillar synen på Sv. Tidningens redaktion och insändare: emedan det obestridligen låter sig bevisas, att det sanna och drligt styrda konstitutionelt-representativa slalsskicket, hvaruti det af Svenska Tidningen, under falska förutsättningar, så föraktligt karakteriserade parlamentariska styrelsesättet, ingår såsom en af både regenten och nationen frivilligt erkänd beståndsdel -— är det enda som kan göra partiväsendet oskadligt, eller rättare: att det är det statsskick, som genom sjelfva sin natur, att vara ett uttryck af den stora, utbredda och befästade nationalopinionen, i sig uppfattar och tillgodogör alla de allmant nyttiga menings-skiljaktigheterna; utsofrande från all skadlig inflytelse de blott ensidiga och egennyttiga partiplaner, hvilka, hyste af enskilte intressen, eljest till allmän skada bana sig väg till enväldiga regeringar, och ofta lyckas att på dem utöfva en landsförderflig inslytelse. Vi hafva dock trott oss, för att kunna förkorta den återstående granskningen, böra uppskjuta härmed till litet längre fram, då vid 8:de och 9:de punkterna en sådan bevisning torde få sin bästa plats. (Forts.) uiin..