Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1853, sida 2

stalie, med gröna jalusier och blommor och allt det der, som just passar för Susanna. Och många lyckliga år förflöto härefter öfver det unga parets husvuden, på den lilla gården Stanton, långt efter sedan dess gråhårige välgörare, kyrkovärden, med vördnad var lagd i grafven. På onkel Jow hade den gode, gamle mannens ädelmod den inverkan, att han betydligt förändrades till en bättre menniska. I stället att gräla på fullt allvar med alla rundt ikring i grannskapet, nöjde han sig med att endast dispntera om motsatta sidan i hvarje fråga med sin son, och som denne sednare var väl hemma i logiken, så erbjöd det ett tillräckligt godt fält att öfva hans krafter, och man hörde honom förklara vid kyrkovärdens begrafning att i det hela fick man lika mycket, om ej mer, då man handlade så som den gode, gamle kyrkovärden gjort, än då man oupphörligt grälade och kifvades, fastän jag vill säga er hur det är, sade han efteråt, det är minsann icke allom gifvet att hafva kyrkovärdens sinnelag. Slut.