Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1853, sida 1

tande ifrån dess mera praktiska sida, ifrån dess förmåga att bota sjukdomar och lindra plågor. Den kallas i denna egenskap en: med-delbar krast, d. ä. en kraft, som kan meddelas ifrån den ena (friska) menniskan till andra (sjuka). I afseende å dem, som förneka tillvaron af en sådan helsokraft, såsom stridande emot deras förut fattade föreställningssätt, yttrar sig författaren af ifrågavarande arbete på följande sätt: De tro och lära, att menskliga varelser, som lida af vissa sjukdomar, kunna utöfva ett ohelsosamt inflytande på andra, som äro friska, men fallna för att emottaga detta inflytande, och de anföra tusende fakta till stöd för denna deras tanka. Ehuru de aldrig hafva sett detta inflytande öfvergå från den ena till den andra, tro de på dess öfverflyttning och kalla den smitta; men när mesmeristen förklarar, att ett helsosamt inflytande kan meddelas af en person, med förmåga att gifva, till en annan, som är stämd för att emottaga, förakta de, i blind okunnighet, detta påstående säsom en orimlighet, och kalla de fakta, som kunna anföras i tusental såsom stöd för detta påstående, för blott Snarrspel, bedrägeri, Lunderslef och hemligt förstånd, eller verkningar af inbillning-. Om ett skadligt inflytande åtföljer frånvaron af helsa, hvarföre skulle ej ett välgörande inflytande åtfölja dess kraftiga besittning? Hvarföre skulle den ena under vissa vilkor kunna meddelas, och icke äfven den andra? Om tillvaron och öfverflyttandet af ett ohelsosamt inflytande betraktas såsom ett faktum, hvarföre skulle tillvaron och öfverflyttandet af ett helsosamt inflytande betraktas såsom en orimlighet ? Man har en rik erfarenhet om mesmerismens helsogifvande förmåga, och de som yrka att i detta fall få se fakta, klara, bestämda fakta, hafva icke svårt att få sin önskan uppfylld. Man har både i Frankrike och England flera tidskrifter enkom för meddelande af sådana fakta. Många af dessa äro ytterst märkvärdiga, och visa tydligen att man i mesmerismen äger en utomordentligt stark och — rätt använd — välgörande och välsignelserik kraft. Vi vilja ur det här anmälda arbetet blott meddela ett par, tre exempel. William Standen, boende i Great Parndon, hade ett ansall af gikt, som började i högra fotens stortå och inom tvenne dagar, äfven angrep den venstra foten. Han vårdades af en skicklig låkare och var i stånd att återvända till sina göromål efter omkring 14 dagar, sedan han hälften af denna tid varit sängliggande. Den 8 Juli 1847 (omkring ett år efter det föregående anI I j fallet) hade han, ett dylikt anfall af gikt i högra fotens stortå. Jag såg honom och föreslog att försöka mesmerism den följande dagen om han icke var bättre. Följande. morgon hade rodnaden och svullnaden ökat och utbredt sig, och plågan beskrefs såsom häftig. Jag gjorde strykningar öfver foten, i afsigt att förskaffa honom lindring. Efter omkring 10 minuter förklarade han, att han ej längre kände någon plåga. Efter omkring 4 eller 5 timmar återkom smärtan, men upphorde, då foten mesmeriserades. Följande dagen haI de svullnaden försvunnit, men någon plåga kändes; jag mesmeriserade bort den såsom förut. På tredje dagen var sjukdomen obetydligt märkbar; foten mesmeriserades tvenne gånger under dagen. På den fjerde dagen fanns hvarken smarta, ömhet eller rodnad. Jag gjorde några få strykningar, för att förekomma recidiv, då foten, till min öfverraskning, omedelbart blef röd. Denna rodnad försvann snart (inom en timma eller så), när jag upphörde med strykningarne, men återkom flera dagar hvarje gång jag gjorde strykningar I I I —— — öfver foten. Dessa verkställdes utan vidrärande; vid andra strykningen visade sig 4 eller 5 röda strimmor och vid fortsatt mesmerisering flera strimmor, till dess de alla förenade sig. När dessa strimmor upphörde att visa sig, ansåg jag kuren fulländad och slutade mesmeriseringen. William Standens förra giktanfall hindrade honom från att sköta sina sysslor under 14 dagar och han utstod mycken plåga; under detta sedI nare anfall skötte han sina göromål såsom vanligt, och ATERN NRRRARRRSUNUNERIERERA ORSAKERNA