Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1853, sida 1

Då en ung flicka bestämdt säger, att hon icke ämnar tro en sak, gifva i allmänhet de, som äro goda domare af menniskonaturen, vika; men Silence, för hvilken motsägelser och gensvar var något splitter nytt, kunde knappt tro sina öron höra rätt, och upprepade derför ordagrannt hvad hon förut sagt, endast med betydligt högre röst och med häftigare och ifrigare åtbörder än förut; ett sätt att resonnera, som, ehuru icke logiskt rätt, åtminstone bekräftas af högst vördnadsvärda auktoriteter ibland de upplysta och lärda. — Silence, återtog Susanna, då stormen något lagt sig, om det icke skulle se ut, som om man vore ond på kyrkovärden Enos, så stadnade jag hemma, för att göra dig till viljes; men det skulle hvar och en anse vara att taga parti i ett gräl, hvilket jag aldrig gjort, ty jag vill aldrig hafva minsta del i sådana saker. — Då kommer du att i alla dina dar blifva trampad och förtryckt, Susanna, återtog Silence; men lika mycket: behagar du göra dig till ett åtlöje, så vill jag det allsinte — och härmed skyndade hon ur rummet i vredesmod. Händelsen var likväl den, att miss Silence var en af dem, hvilka hushålla så litet med sin vrede, att den är fullkomligt försvagad, då utförandets timma kommer. Följden blef naturligtvis den, att sedan hon fritt lättat sitt