Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1853, sida 1

AA33 — Om Mesmerismen eller Ånimala MagU netismen. Helsan såsom en imed-delbar kraft. Några ord om Animala Magnetismen eller Mesmerismen, såsom en helsokraft till lindring af plågor och bot för mångahanda sjukdomar, allvarligt ställda till alla sjuka och lidande. Af I 6. H. Barth. Örvers. från 2:a Eng. upplagan. Götheborg. N. J. Gumperts förlag. 1852. Pris 12 sk. bko. Animala Magnetismen, eller såsom den äfven nämnes: Mesmerismen, är ännu ej mycket känd i vårt land. Få eler inga skrifter, som förtjena att nämnas, hafva hittills på vårt språk utkommit rörande denna märkvärdiga sak, som af en hop lösligt och lättsinnigt räsonnerande personer blifvit antingen bedömd såsom ett charlataneri och bedrägeri, eller ock gjord till föremål för gyckel och åtlöje. I Frankrike har deremot magnetismen, eller såsom vi hädanefter vilja kalla den: Mesmerismen, varit under många år studerad och praktiserad med stor ifver. En ofantlig rik litteratur har ock derom uppstått — i Paris finnes en bokhandel uteslutande för arbeten om mesmerismen. Sin egentliga betydelse och rätta utveckling synes mesmerismen dock hafva erhållit först i det praktiska England, hvarest den blifvit bearbetad, utom alla andra, af den berömde d:r Elliotson. Man har att fatta denna märkvärdiga vetenskap — vi taga oss friheten att kalla den vetenskap till trots af de invändningar, som deremot säkert möta — hufvudsakligen ifrån tvenne synpunkter. Den ena, som företrädesvis blifvit föremål för på en gång nyfikenhet och gäckeri, för inbillningen, som älskar det underbara, och för det kalla förståndet, som förkastar allt, som ännu ej kommit inom dess erfarenhet — är det s. k. klarseendet, claervoyancen. Den andra är dess rent medicinska sida, dess kraft att återställa helsan och bota vissa sjukdomar, särdeles sådana, som företrädesvis hafva sin grund i nervsystemet. Rörande den förra delen, Clairvoyancen, vilja vi här ej mycket orda. Fördomarne äro i detta fall ännu allt för starka, att vi skulle tro oss kunna besegra, eller ens möta dem. Vi vilja ej påtvinga någon vår öfvertygelse och hafva icke lust att utsätta oss för allt det tanklöshetens begabberi, som sannolikt blefve en följd af ett försök i denna väg. Må hvar och en, som ärligt vill undervisas om sakens rätta beskaffenhet, skaffa sig denna undervisning i någon af de många skrifter, hvilka öfver detta ämne finnas utgifna. Vare det nog sagdt, att enligt vårt förmenande, kommer en gång denna del af mesmerismen att gifva ett nytt uppslag åt läran om själen (psykologien) och derigenom sedermera åt hela filosofien. Dess uppkomst och utveckling under tider, då det på den sinnliga erfarenheten (empirien), och det s. k. rena förnuftets slutsatser grundade föreställningssättet upphäft tron på allt öfversinnligt, förnekat tillvaron af en högre andeverld, — dess uppkomst under sådana förhållanden är ett af våra märkvärdiga tiders icke minst märvärdiga företeelser. Den lilla skrift, som gifvit oss anledning till denna uppsats afhandlar mesmerismen uteslu— — —