Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 februari 1853, sida 2

— — — — 1vt — — — — ———— ä 5 232 soningens lära och upplysning. I Guds namn bedrogo de det arma solket, i Guds namn mördade de barn och qvinnor. Vet ni, der slydde två alskande tillsammans ut till urskogarne. De byggde en hydda under en palm, och mina stamförvandter stodo som ett värn kring den lilla hyddan. En half verldsdel låg mellan dem och deras fiender och de tackade solen för sin frid. Då hörde de en dag — lilla Ama var då ett år gammal — ljudet af de hvites djur — hundarne — och snart komm0 de fradgando af värma och raseri till den gömda hyddan. De voro öÖsfvade att apportera otrogna — de vilde, som ingen rätt hade och de fattade Ama mellan sina hvassa tänder. Då spände fadren sin båge och sköt djuret, och Ama föll till marken bredvid det döende djuret. — Halloh! hvem är det, ropade några Spaniorer, som åtföljdes af en munk, klädd i sin bruna kåpa med radbandet vid sidan. De grepo den unga mannen och bundo hans händer på ryggen. — Bikta honom, pater! han har dödat min bästa hund. — Olycklige! sade patern på Spanska — tror du på kärlekens Gudzsbered ig att dö — tror du — — 5. 3— Vilden skakade på hogaget em —