Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1853, sida 1

och om bara det varit något annat än den der flöjten, men som det nu var, så såg han mer än en gång på Jacobs fingrar. — Hur i all min dar kunde ni lära er det der, sade han. — vÄh, det är lätt nog, sade Jacob fortsättande ett nytt stycke. Sedan han spelat igenom det, stannade han en stund för att undersöka lederna på flöjten, och talade under tiden med Onkel Tim. — Ni kan inte tro hur präktig den är för de höga tonerna. — Om söndagarne gifver jag alltid ton med denna. . . — ila men inte tycker jag det är ett passande och riktigt instrument i Vår Herres hus, sade Onkel Tim. — ÄÅvarföor inte? — det är bara en lång sorts pipa ser ni, sade Jacob, och då den gamla är sönder så vet jag icke hvarför den här inte är bättre än ingen. — ÅÅn ja, kan väl vara, bättre än ingen, sade Onkel Tim, men det är som jag alltid säger hustru min och Grace, inte är det rätta instrumentet heller; det är inte högtidligt nog. — högtidligt, sade Jacob, det beror på hvad man blåser på det! Derpå blåste han upp Old Hundred och genomgick den med största uthållighet. ( — -Åå hvad tycks om? sade han.