Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1853, sida 1

a icttscaacttt — d. a. en ifrån Kongl. Maj:t utgången uppmaning till alla trogna undersåtare, som i Sverge bygga och bo, att gå i kyrkan på de fyra för Innevarande år utsatta -Tacksägelse-FasteBotoch Böndagar.v På det att detta gudliga päbud-() må desto eftertryckligare med lydnad esterlefvashar Kongl. Maj:t anbesallt alla som vederbör, att hafva en noga och allvarsam uppsigt, satt det af ingen, vid redan sladgadt ansvar, må brytas eller öfvertrådas— Såsom bekant, är detta stadgade ansvar 3 rdr 16 sk. bko böter, för en hvar, som försummar gå i kyrkan på böndagen. — Öfver tillämpningen af denna lag har Kongl. Maj:t anbefallt vederbörande att hafva en noga och allvarsam uppsigt. — Om icke man lärt sig känna betydelselösheten af en hop officiella fraser, skulle man kunna tro, att det nu verkligen vore fråga om att tillämpa ofvannämnda, af allmänna förnuftet längesedan utdömda och praktiskt outförbara lagstadgande — nu kan man dock vara lugn, ty K. M. har ingen mening med hvad han säger i detta fall. Men det ifrågavarande böndagsplakatet har äfven en annan sida, som ej saknar märkvärdighet. Såsom bekant består Kongl. Maj:t i närvarande stund af: hrr Sparre, Due, Stjerneld, Palmstjerna, Fåhraus, Hohenhausen, Wallensten, Gripenstedt, Mörner, Ulner, Reuterdahl, (föredragande i denna fråga) Krog, Petersen, Sörensen, Ericksen, Bretteville, Sem, Blom, Arup och Garben. Det är också dessa herrar, som hafva undertecknat denna skrifvelse, i hvilken man läser om alla de sorger, som drabbat konungen enskilt, och om åtskilliga andra Hans enskilta familjeförhållanden. Så heter det: Vi (Undertecknade?) tacka af hjertat Gud för en återvändande helsa — Han har skänkt oss en sonson o. s. v. Vi veta alltförväl att Interimsregeringen för Regeringen i Konungens namn, men detta borde väl endast gälla verkliga regeringsärender och grannlagenheten liksom sunda förnuftet borde hafva föreskrifvet Interimsregeringen, att icke inblanda under sitt namn Konungens rent personliga förhållanden, utan blott vidröra dem i de allmännaste ordalag. Så hade man ju kunnat säga: Eder konungs borg har varit omgisven af sorgemoln (ifall man velat begagna en så trivial fras) En älskad son har blifvit. ryckt ifrån föräldrar och syskon, Sjukdom har hotat borttaga dem som landet älskar, eller något dylikt. Derigenom hade man undvikit, att såsom nu skett, sprida en smula löje öfver förhållanden, som äro alltför allvarliga, för att af Interimsregeringen böra derför utsättas. Det är en rätt vanlig sak, att de årliga böndagsplakaten gifva anledning till åtskilliga betraktelser; om icke annat är tonen i dessa kungliga, gudliga påbud städse af en särdeles egen och anmärkningsvärd art. Det har således ej förundrat oss att äfven i det nu utgångna cirkularet till rikets samtliga innebyggare (efter hvad vi kunna påminna oss, är detta den enda årliga adress, som konungen regelmässigt och direkt utfärdar till hela riket) företer åtskilligt, som man ej kan undgå att med en viss förundran sästa sig vid. —— AW-llll och om bara det varit något annat än den