Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1853, sida 1

— Jag önskar att ni måtte förstå hvad jag menar också, utan att jag behöfver säga något vidare, sade Grace. — Åh, det gör jag visst! sade vår hjelte lifligt, och så var den saken afgjord, såsom Tante Sally skulle hafva sagt, utan vidare tal härom. Nu skola vi berätta huru vår hjelte, då han såg Onkel Tim nalkas porten, tog fram sin flöjt, satte ihop bitarne och skrufvade fast dem med största lugn. — nkel Tim, sade han, i det han såg upp; detta är den bästa flöjt jag nånsin sett. — Jag hatar det der pipskräpet, sade Onkel Tim buttert. — Näå, jag må säga! Det förvånar mig hur ni det kan, sade Jacob, ty jag tycker den öfverträffar — Härpå satte han flöjten för munnen och gjorde en lång drill. — -Se så, hvad tycker ni om det der? sade han seende med mycken förnöjelse på Onkel Tim. Onkel Tim vände honom ryggen och marcherade in, men gjorde snart höger-om-vändning, och kom ut igen, ty Jacob blåste Yankee Doodle, — denna egendomliga nationalmelodi för Puritanernas afkomlingar. Onkel Tims sosterlandskärlek började lifvas