Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1853, sida 1

Då de inkommit i en toilett och arrangerat sig bland en mängd andra kavaljerer, yttrade Bärndorss: — Jag vill vara okänd en stund, men jag skulle ögonblickligen förrådas, om jag ginge i ditt sällskap. Låt mig derföre så presentera dig en af mina vänner till söljeslagare så länge. Se har Candidafus Juris, som jag, hr Osaussen! Hr Backlund! Adjö så länge. Bärndorff försvann och Backlund var ensam med sin nya bekantskap. Just som de stego in genom salongsdörrarne begynnte orkestern spela upp en polonäs, i hvilken snart de brokigaste gestalter sväfvade omkring hvarandra. Här såg man en syperb spansk grand föra vid handen en ung förtjusande flicka från Guldbrandsdalen; här en kolossal engelsman med dubbellorgnett ledande en menniskoblefven Camelia, der är en lång smärt norrsk sjöman dansande om med en markisinna ifrån Ludvig XIV:s hof; der en mörk italiensk bravo förande under armen en schveitzisk herdinna, der en medeltidsriddare med en omaskerad modern dame o. s. v. Alla tidehvarf och länder voro här framställda i de mest brokiga, dyrbara drägter och vackra gestalter, såsom det bör vara på en sådan tillställning, då den är rätt anordnad. Backlund gick häpen omkring ibland detta