om det således i allmänhet är af vigt och betydelse huru ett arbete börjas, blir denna naturligtvis så mycket större ju mer omsattningsoch följdrikt företaget är. Knappast kunde i närvarande tid något för Sveriges sramtid vigtigare och inslytelserikare arbete företagas än en jornvagsanläggning. Jernvägarne innehafva sör närvarande främsta rummet bland kommunikationsmedel, och lättade kommunikationer äro förnämsta häfstången för civilisationens och välmågans samt dymedelst äfven den förnustiga frihetens och det politiska oberoendets befrämjande. Den stund då hand först lades till anlaggning af jernvägar i Sverge blir derföre i alla hänseende ett moment af högsta vigt i vär utvecklingshistoria, man må för ösrigt hysa skiljaktiga åsigter om den större eller mindre lämpligheten af valet för plats, sättet för utförande och andra dylika detaljpunkter. Detta ögonblick har ändtligen inträffat, och ehuru icke högtidligt genom några synnerligt storartade tillställningar, har det dock i sig sjelf en så stor betydelse, att allmänheten säkerligen med intresse inhemtar huru dervid tillgick. Vi meddela derföre ur ortens tidning följande beskrifning derom: Köping-Hults-jernvägen öfver Örebro är invigd. Man vet att detta skulle ske redan Onsdagen före jul, men att smolk kom i mjölken, hvartill statsrådet P. ej ensam var skulden. Den då tilltänkta middagen stannade naturligtvis vid inbjudningen. Af de inbjudna från landet, tro vi icke, att någon dermed var missnöjd. De, som ej hunnit få återbud, sattes derigenom i stånd att sköta sina uppköp till jul, hvilket af mången kanske ansågs lika vigtigt som en jernvägs begynnelse. I Tisdags, sjerdedag jul, skulle sedan jernvägsarbetet invigas; men — åter en otur! Ordföranden i bolagets direktion, hr grosshandlaren Wern, som var väntad och borde vara tillstädes, skref, att han var hindrad att komma före Onsdagen, d. v. s. d. 5 d:s. Icke destomindre börjades då arbetet, men utan några andra högtidligheter, än att kl. 9 på morgonen omkring 40 arbetare med på-axel-spade företrädda af blänkande instrumenter (ej musikaliska) och efterföljda af tjenstemän vid jernvägsbyrån härstädes, tågade från söder åt den 1843 afbrända platsen, sjungande, om ej just harmoniskt, dock temligen lifligt: Friskt mod i gossar blå! Under den häftiga stormen sistnämnde dag börjades arbetet helt nära norra ändan af brända tomterna, derifrån vägen skall gå direkte till Skebäck öfver de nu öfversvämmade Alnängarne och, efter en svängning på platsen, äfven åt annat håll, nemligen åt Wermland. Arbetet fortsattes d. 6 d:s, hvilken dag hr Wern anlände, och hans ankomst gjorde att man slutligen kunde bestämma jernvägens högtidliga invigande till d. 7 dennes kl. 12 middagstiden. Ehuru icke underrättelsen om denna högtidlighet kommit ut ibland menigheten, var dock en rätt betydlig mängd af folk församlad på platsen, ungefär der bangården kommer att blifva, der man hade gräft temligen djupt i den s. k. Tingstugubacken, som ännu är i synlig måtto tillstädes, men hvaraf efter få månader lika få spår skola förnimmas, som i Stockholm efter Brunkeberg. Vädret var icke gynsamt. Snö föll rikligt med tillstymmelse till tö, liksöm hittills under hela denna vinter. Men jernvägen är ju också ämnad att hvarken akta om snö eller tö. När samlingen var fulltalig, nemligen så vidt ske kunde i anseende till ett icke så obetydligt misstag af den som gick omkring med bjudningen från direktionen till vederbörande, hvilket misstag vållade, att bland andra, stadens borgmästare, som ej blifvit underrättad om högtidligheten, icke på platsen fanns närvarande, när, säga vi, samlingen var på så sätt fulltalig, och hvarken länets höfding eller stiftets biskop eller bolagsdirektionens ordförande eller jernvägsmannen företrädesvis, grefve Rosen, saknades, då framträdde hr biskopen doktor Annerstedt i den uppgräfda rännan, der jernvägen skall anläggas, och såsom den vackra seden är i vårt land, lyste Guds frid öfver det vigtiga företagets begynnelse och fortgång, och den för tillfället improviserade lämpliga bönen beseglades med Fader Vår och Välsignelsen. Derefter uppträdde hr Wern, som af regeringen blifvit utnämnd till direktionens ordförande. Föga märkbar till sin yttre gestalt, ådrog han sig dock af allmänheten, för hvilken han mestadels var okänd, mycken uppmärksamhet, så väl för den plats han nu innehafver, som för sin utmärkta riksdagsmannaverksamhet under de sista riksmötena. Han yttrade sig i korta ordalag om vigten af det arbete, som nu begyntes, hembar en skyldig tacksamhet åt Rikets Ständer, som genom sin ränteförsäkran gjort jernvägen möjlig, och åt konungen, som nådigt gynnat företaget och låtit det ej blott blifva en möjlighet, utan ock en verklighet, samt slöt med ett lefve för konungen, som, under fanfarer af Lifregementets husarers musikkår, upprepades af mängden, hvarefter uppblåstes folksången Bevare Gud vår Kung! hvari talrika sjungande röster instämde. Till kl. 1 var en frukost föranstaltad å Societetens börsrum, hvartill 50 å 100 personer voro inbjudna af — — — — —