Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1853, sida 1

gen. Nu är det tid att vi gå hvar till sitt rum och göra vär toilette. Statsrådet S:s magnifika våning vid Slottsgaden var på det rikaste eklärerad. Gaslågorna bröto sig i ljuskronornas kristallglas och mångdubblades i de präktiga trymåerna. En fil af täckta vagnar stod utanför portgången och avancerade endast långsamt, alltefter som innevånarne hunno stiga ur. — Hvilken förtjusande fot, min bror! utropade den kända rösten af en person, som ansåg sig vara konnässör i den vägen. — Låtom oss stanna på denna punkt, der vi ha en så prägtig utsigt öfver alla som stiga ur vagnarne. Ser du detta smalben? Hebe sjelf hade det ej bättre. — Tyst; det går ej an att vi stå här langre; svarade den tilltalade. Vi måste nu gå upp, ty balen börjar ofördröjligen. Jag måste ta fram min mask. — Hvad, ropade Backlund, ty det var ingen annan än han; är det en maskradbal? — För den som vill, svarade Bärndorsl. Det är en maskradoch kostymbal, men jag är viss på att tre fjerdedelar af sällskapet komma i sina vanliga toiletter.