Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1853, sida 1

Ett Bref. Redaktionen har ifrån en högt aktad skristställare och vän emottagit följande bref, med anledning af porträttritaren Petterssons landsförvisning, hvilket säkert icke skall läsas utan intresse: Jag kan ej annat än på det högsta gilla H.T:s artikel om Himmelssardsmålet. PDorträttritaren Petterssons landsförvisning är ej så ledsam för honom, som för dem som blifva qvar i ett land, der man gör sak af någonting så genomeländigt. Besynnerligt nog, eller rättare, icke besynnerligt alls är, att man icke gjort sig besvär med att undersöka, huruvida Pettersson är verkligen klok. Jag har sett och talat vid honom och har funnit att han icke är förnuftig i vanlig mening, utan verkligen i vissa fall rubbad till sina sinnen, så pass, att man bordt göra afseende derpå. Det är ganska svårt att utstaka en gräns, der förnuftet tar slut och förvirringen vidtar; men det är gifvet att hans så kallade fixa ider, att hela hans lefnadsordning, hela hans uppträdande som person, innebär någonting förvändt, förvirradt och oregelbundet, som icke står tillsammans med ett jemnt styrande förnuft. Dessutom synes det temligen asgjordt, att hela brottet tillkommit genom förvirring och osäkerhet i Petterssons lilla, af honom ötverpärderade kunskapsförräd. Det synes likaledes för mig gifvet att det här icke är Pettersson, som är den egentlige brottslingen, utan — — dansken Örsted. Han är död och således också landsförvisad från denna eländiga jorden. I sin bok Aanden i Naturen säger han nemligen: att alla underverk, som strida mot gifna naturlagar, äro osanna och omöjliga, och tar som exempel just tyngdlagarne och omöjligheten för tunga kroppar att af sig sjelfva stiga i höjden. Detta kom nu i Petterssons kaotiska sinne och en sats, som Örsted uppställt mot öfvertron, använde han på en