Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1853, sida 1

skola misstaga sig, hvilka äro nog egenkära, att se något personligt i den måhända öfverdrisna hyllning, hvarmed de Svenske blifvit emottagna. Det är åt blomman af Sverges ungdom, åt brödrafolket, hvars representanter J vid detta tillfälle ären, vi velat visa vår aktning och vår vänskap; det är åt kära gäster vi velat säga ett hjertligt välkommen — akten er att ställa all denna vänlighet på edra egna alskvarda personers räkning! Backlund syntes litet flat af tillrättavisningen, hvars sanning han dock ej vågade bestrida. Falk svarade deremot utan att känna sig träffad af anmärkningen: — Alldeles så har jag äfven uppfattat vår ställning; jag har derföre icke tagit åt mig personligen någon enda af de många ynnestbevis vi en corps emottagit. Men den lilla svagheten må ni väl ursäkta mig, goda fru B., att jag ej kunde likgiltigt möta ett par vackra blickar och att den biombukett, som följde dem, blef en liten anledning för min fantasi, att göra några oskyldiga irrfärder. — Detta begriper jag alltför väl, återtog fru B., och skulle hafva funnit er bra kallsinnig, om ni kännt det annorlunda. Säg mig I emellertid, huru ämnar ni slita denna svåra tvist J .