Examen med Elementarklassen i samma språk medgaf oss ej tillfället att noga följa, emedan ett vigtigare ämne i kontorsklassen kräfde uppmärksamhet. Hvad vi deraf erfor var endast att en egen språklära följdes, med hvilken lärjungarne ej syntes rätt förtroliga. Vi hafva sedermera förnummit, att Institutets fransyska språklärare författat en egen grammatik, efter ett eget system, hvaruti bland annat lärer framhållas en af förs. gjord upptäckt, att fransyska språket äfven äger ett genus neutrum, ehuru man tillförene varit van att i fransyskan endast räkna tvenne genera: masculinum och femininum. Vi känna ej på hvilka grunder förf. stöder denna sats; vi vilja antaga att han kan hafva rätt deri, men hvad vi veta, det är, att sådana språkfinesser ej höra till elementarundervisningen. Hade examen eljest visat, att lärjungarne kommit öfver denna ståndpunkt, då hade dylika spetsfundigheter gerna kunnat opåtaldt passera, men då detta ej var fallet, kunna vi ej annat än ogilla att man upptager tiden med nya grammatiska systemer. Äll språkundervisning, särdeles i de moderna språken, bör gå ut ifrån det konkreta, ifrån språkets explicerande och talande, och derifrån ledas till det abstrakta, till den allmänna regeln; icke, såsom vanligen sker, tvertom. Naturen sjelf visar härvid tydligen vägen, alldenstund barnet börjar först tala och sedan inhemta språkets theori; men de lärde hafva i alla tider föga frågat efter naturens anvisning. Examen i tyska språket visade bättre resultater, ehuru vi ej kunde erfara huruvida verkligen eleverna något tala språket. Men läraren förde examen på tyska, likasom han äfven lärer göra med alla sina lektioner. De företedda skrifprofven, hvilka, enligt lärarens utsago, ej voro på förhand rättade, röjde förmåga att skrisva språket någorlunda korrekt och med temligen tyska språkvändningar. Den korta tid, vi ägde tillfälle att åhöra examen i tyskan, gör att vi derom ej tillåta oss något bestämdt omdöme; endast mot den vid Institutet antagna methoden, att utmärka de olika språkdelarne med ziffror, vilja vi göra den anmärkning, att en sådan klassifikation måhända kunde vara nyttig vid inlärandet af en allmån språklära, men att det förefaller oss onyttigt, att upptaga lärjungarnes tid med att inlära ett par hundra nummer, då det är fråga om ett särskilt språk. Vi kunna dock här ej ingå i de detaljerade bevis, på hvilka vi stödja åsigten om den måhända eljest ganska fyndiga methodens olämplighet här. Det gäller hvad förut blifvit sagdt, att språket bör inhemtas först genom explication och talande, och sedan ifrån dess djupare theoretiska synpunkt. Detta hvad språkundervisningen vid HandelsInstitutet angår. Uppfyller den de billiga fordringar, man måste äga på ett Handels-Institut, hvarifrån lärjungar böra utgå med de kunskaper vi förut I antydt, och med de anspråk man kan hafva på detta läroverk, då till dessa läroämnen anslagits ett så rundligt antal af lektionstimmar? Vi svara härtill utan tvekan: Nej! Och vi äro beredde att försvara detta påstående. Af de öfriga examensämnena fästade examen i Nationalekonomien och Handelsgeografien vår särskilta uppmärksamhet, såsom varande ämnen, hvilka just tillhöra ett Handels-Institut. I Nationalekonomien, hvarunder äfven en del af den svenska handelslagstiftningen inbegripes, undervisas endast i kontorsklassen tvenne timmar i veckan, hufvudsakligen efter 4 föreläsningar, sammanfattade med ledning af ett tyskt arbete, som synes särdeles passande, neml:: die Grundlehren der Volkswirthschaft, von Kudler. Såsom det tycktes, hade läraren ej uppgjort något bestämdt schema för för sina lektioner, eller gifvit lärjungarne något, så att säga, skelett att gå efter, hvaraf också följden blifvit, att de föga eller intet kunde besvara hans frågor. Lika förträffligt och 2— — —