Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1853, sida 2

mars sömn, den följande dagen. De som vaknade någorlunda i tid hunno dock åtminstone besöka det rika och väl ordnade zoologiska museum samt den gamla kathedralen, hvars kryptkyrka är mig veterligen den enda i norden. Den gamla traditionen om Jätten Finn och Sankt Laurentius visar sig här i stenskrift. På en af den underjordiska kyrkans pelare ser man nemligen Jätten Finn, bemödande sig att nedrycka kyrkans stöd; på en annan hans hustru, som lindat sin hårfläta omkring pelaren, för att äga mera kraft. Figurerna sitta såsom råa och smaklösa basreliefer på gråstenspelarne. Icke vackrare är basreliesen på fontänen till källan, som är upptagen vid ingången till kryptan. Den föreställer en kolossal, med en kedja bunden — jag vet ej om jag skall våga utsäga ordet — lus, som biter ett får. Meningen härmed är utan tvifvel att framställa i bild striden emellan det ondas och godas makter, ehuru det förras representant här förefaller rätt originell. Dock är bilden, från en sida sedd, ganska karakteristisk. Efter en glad och på undfägnad rik frukost, åkte vi åter till Malmö, embarkerade på Berzelius, passerade sundet, som fordom åtskiljt, men nu förenar Danmark med Sverge, och landade vid Köpenhamns Toldbod. Här mötte oss vänliga värdar och förde oss till gästfria