ej borde öppet tala om. Men sannolikt ligger häri något misstag. Det är troligtvis någon dum renskrivare, som under förkänslan af det bekanta Juloset befunnit sig litet rökig, så att han icke rätt kunnat följa koncepterna. Vare sig dermed huru som helst, så synes det dock att Norrköpings poliskammare borde utge en katchese-förklaring öfver sin kungörelse, hvilken utan tvifvel skall blifva både uppbygglig och lärorik, ifall den affattas i samma gudliga anda som början af kungörelsen. I Stockholm har, såsom både här och på flere andra orter, åtal blifvit anställda emot vinhandlare i och för försäljning af vissa spirituösa drycker till mindre qvantitet än en kanna. Den försäljning de i långa tider opätaldt bedrifvit af punsch, arrak, distilleradt bränvin m. m. buteljvis, skulle sålunda icke längre få hassera. Till dessa åtal gaf Stockholms öfverståthållare-embete sitt bifall, och fällde de anklagade vinhandlarne till böter å 10 rdr bko, hvilken åtgärd af Svea hofrätt godkändes. Slutligen bragtes saken inför högsta domstolen och denna har genom utslag den 9 sistl. Dec., ändrat de öfverklagade besluten, samt befriat vinhandlarne ifrån de dem ådömda båter, och äga de således att hädanefter såsom hittills idka sörutndmnde minutering. Högsta domstolen har motiverat berörde beslut dermed: att kongl. brefvet till öfverstäthållaren d. 10 Juli 1779, innefattande bestämmelser angående omfånget af såväl vinskänkssocietetens som vinhandlarnes af grosshandelssocieteten ömsesidiga handelsrätt, utvisar att dessa sistnämnde, ehuru de, jemlikt 4 kap. I S handelsbalken, icke egt att afyttra vin och andra främmande drycker i mindre käril än halft ankar, likväl ansetts berättigade att försälja dylika främmande drycker jemväl i mindre mått, utan annan inskränkning, än att minuteringen icke finge af dem, såsom af vinskänks-societetens medlemmar, verkställas till sittande gäster; men denna vinhandlarne af grosshandelssocieteten sålunda tillkommande och, efter hvad uppgifvet och obestridt är, längre tid anmärkningsfritt begagnade minuteringsrättighet kan ej anses vara upphäfd eller inskränkt genom den till stöd för åtalen åberopade förordningen den 13 Oktober 1848, angående, tillverkning och försäljning af bränvin; samt år, vid sådant för hållande, klagandernes anmårkta och erkända åtgärder, att å icke förbuden tid till afhemtning försälja ifrågavarande fråmmande drycker i mindre mått ån en kanna. icke att hånföra till sådan ,minutering af brånda eller distillerade spiritudsa drycker, som enligt samma förordning år med ansvar belagd. Vi hoppas att detta högsta domst. utslag måtte blifva gällande såsom prejudikat äfven för andra orter än Stockholm, och att således de våldsamma ingrepp i en under långa tider opåtaldt drifven industri, som polismyndigheterna på åtskilliga orter tillåtit sig, härmed måtte för alltid upphöra. Då vi en gång tillförene uttalade en ogillande mening emot hvad som i detta fall förekommit inom denna stad, antogo vi på god tro de utförda förföljelserna såsom fullt lagliga, men ansågo att sådana lagar såsom förnuftsvidriga ej borde tillämpas; nu gifver dock högsta domst. ofvan meddelade utslag anledning att starkt ifrågasätta denna laglighet, såvida ej, hvad vi icke känna, förhållanderna inom Stockholm och Götheborg äro alltför olika. Emellertid torde det vara skäl att äfven våra hrr handlande bragte denna sak för sig på det rena, på det att de en gång för alla måtte få veta, hvad de skola rätta sig efter. — Ötfverståthållareembetet lärer, enligt A. B., nyligen hafva afstyrkt bifall till en i Stockholm bosatt utlännings, af mosaiska trosbekännelsen, ansökning att blifva upptagen till svensk undersåte, på den grund, att bemälte embete hyste fruktan att sökanden kunde komma att äfvergå till den evangeliskt lutherska religionen !! Major Kleen har af R. St:s fullmäktige i hankan A UeomACEKanfaref hlifvit för nästa