Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1853, sida 2

— PI 2——— 2—— Tl i eller gamla företag, blott dervid iakttages, att de för allmänhetens betryggande afsedda föreskrifter noggrannt följas, samt att sjelfva bolagen äro af en sedlig och för det allmänna icke förderslig beskaffenhet. Hvad ifrågavarande, hrr Carnegies C:o sabriksrörelse angår, upplyser A.B. att tillverkningen af socker och sirap vid densamma utgjorde år 1851 6,193,957 åå, hvilket nära uppgår till hvad alla Stockholms 15 sockerrassineringsverk samma år tillverkade, eller 1,512,719 L. Slutligen upplyser A.B. att samme regeringsledamot, stadsrådet Fåhreus, som 1 egenskap af departementschef kontrasignerat ifrågavarande regeringshandling, ej längesedan kontrasignerat en annan, som innehöll fastställelse för Götheborgs Gasaktiebolag, ehuruväl äfven här det företag, hvarför bolag bildades, redan var fullbordadt, och äfven här sökandernas antal var fem. Motsägelsen i ett sådant förfarande är i ögonen fallande. Regeringens beslut i denna nu omrörda srågan synes alltså sakna tillbörlig grund och vara, om ock än så välment, temligen enfaldigt, vittnande om detta olycksaliga begär, som makten gemenligen hyser, att göra sig till förmyndare för enskilta personer och aflarsförhållanden, samt sålunda beröfva den enskilta företagsamheten hufvudvillkoret för sin tillvaro, nemligen friheten, att få styra och ställa och träffa de öfverenskommelser, den för bäst finner. — Man klagar öfver brist på företagsamhet och industriell anda, men huru skall den kunna uppkomma och utveckla sig, då den oupphörligt skall undvika alla stötestenarne af en småaktig lagstiftning och vara beroende af centralstyrelsens godtycke, som med bästa vilja si verlden icke kan förstå allt, men som derföre ock borde vara nog klok, att ej onödigtvis använda sitt inflytande att stipulera och förbjuda saker, som de enskilte sjelfva borde få ordna efter eget behag, naturligtvis med en noggrann kontroll i afseende å allmänhetens trygghet. Vi anse den ifrågavarande, klandrade åtgärden vara blott en vanlig, olämplig yttring af en sådan regeringssjuka, och kunna ej godkänna den af A.B. ironiskt framkastade förklaringsgrunden, att regeringens handlingssätt vore dikteradt af farhågor för den vaknade associationsandan, i dess förmenta egenskap att leda till den fasaväckande socialismen, hvilken dock ej borde vara att befara med sådana personer, som hrr Carnegie, Edv. Magnus, Barclay etc. Att uppleta sådana bevekelsegrunder, tjenar till ingenting annat än att reta onödigtvis, och sjelfva ironien förlorar sin udd, då den ej har någon giltig anledning för sig. Sedan detta var skrifvet, hafva vi ifrån Stockholm emottagit en artikel i samma ämne, hvilken temligen utförligt reder frågan, och i vissa fall ser den ifrån en annan synpunkt än A.B. Då det ligger en ganska vigtig principfråga i denna sak, torde det vara nyttigt att den blifver skärskådad ifrån flera sidor. — Hlärvarande BildningsCirkel hade; sistl. Söndags afton ett s. k. Gille, (omvexlande med sång och dans), hvilket var besökt af så många personer som utrymmet å Bloms stora sal det det tillät. Sångerna, utförda af Bildningscirkelns sångkör, biträdd af åtskilliga andra amatörer, och anförd af hr direktör C zapek, som öfvertagit ledningen af Cirkelns sång, gin80 öfverhufvud taget lifligt och enigt, och danserna likaledes. De närvarande hade således en glad afton. Sällskapet åtskiljdes omkring kl. 12. Vid gårdagen förrättadt val inom Stadens Allmänna Fattigvårds-Styrelse blef Med. Doctorn H:r Charles Dickson åter invald till Ordförande, och Grosshandl. H:r Geo. Kennedy till vice Ordförande för innevarande år. I går på eftermiddagen inträffade den olyckshändelsen, att kapten Liljegren, befälhafvaren på skonerten Elof, tillhörig hrr Grönvall