Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1853, sida 2

Inrikes Nyheter. Götheborg. A.B. innehåller en hvass artikel mot interims-regeringen för dess sätt att behandla en af hrr D. Carnegie, Edv. Magnus, Morris Jacobsson, I. Barclay och O. Ekman i Götheborg till regeringen ingisven ansökning om saststallelse på de bolagsreglor de uppgjort för det af dem bildade Aktiebolaget D. Carnegie C:o, i ändamål att gemensamt drifva den sockerraffinadering och porterbryggerirörelse, som tillförene idkats af hr Carnegie ensam, såsom ägare till de s. k. Lorentzska bruken. Denna ansökning har, såsom vi förut meddelat, blifvit af interims-regeringen afslagen, icke derföre att bolagsreglorna voro stridande emot lag, eller föremålet för bolagets verksamhet i något hänseende skadligt, utan på grund af några för tillfället hopgjorda motiver, hvilka, lindrigast sagdt, förefalla högst besynnerliga. Regeringen går nemligen ut från den synpunkten, att lagen om aktiebolag endast afser sådane bolag, som af ett större antal personer, med mindre penningesummor för hvar och en, bildas för åvägabringande af vissa större företag, för hvilka i deras början, eller då företagen skoh grundläggas, hvarken i materialer eller produkter ännu fanns ett egendomsvärde, som kunde på grund af realkredit underlätta möjligheten att anskaffa erforderliga penningemedel. Detta vore ej förhållandet i förevarande fall, och då dertill kom att aktieägarne ej voro flera än fem, så fann regeringen ej skäl, att bifalla ifrågavarande, till inskränkning i delägarnes solidariska ansvarighet syftande ansökning om bolagsreglornas fastställande i enlighet med förordningen om aktiebolag. Då i denna lag ingenting förekommer, som kunnat gifva regeringen anledning att undersöka motiverna för aktiebolags bildande, eller att skilja emellan stora och små aktier, eller flera och färre bolagsmän, eller att i allmänhet ingå i en sådan undersökning, som regeringen här företagit sig, så anser A.B. den meddelade resolutionen innefatta ingenting mindre än en af interims-regeringen uti ett enstaka fall, i strid mot grundlagen, gjord förklaring af allmän lag, hvilken det ej tillkommer regeringen att godtyckligt tolka, alldenstund samma lag tillhör den af konung och ständer fastställda civillagen. A.B. anser alltså regeringens åtgärd härutinnan till sina följder högst vådlig för den enskilta företagsamheten, emedan det på detta sätt kunde falla regeringen in, att begagna sin rättighet att fastställa bolagsreglor så, att fastställelserna, då de erhållas, kunde anses såsom vedermälen af regeringens nåd eller rent af meddelta nådiga privilegier. — Då aktiebolagen äro en af den nyare tidens mäktigaste hälstänger ej blott att grundlägga nya företag, utan äfven att uppehålla och utveckla redan begynta, så är det dock, yttrar A.B. med största skäl, en skyldighet för administrationen och lagstiftningen, att göra allt hvad de förmå, för att underlätta uppkomsten af nya bolag, de må bildas för nya