mattade som jag, rönte äfven ett hjertligt bemötande af dessa naturbarn, och sedan jag fullkomligt återhemtat mina kraster, öfverenskom jag med dem att stanna der någon tid, emedan ön hvimlade af sjöfogel. Jag hyrde mig in hos en gammal vördnadsvärd man, som, lik forntidens hatriarker, tycktes hafva ett saderligt inslytande på alla de öfriga. Ön St. Kilda ligger långt ute i hafvet från de öfriga Hebriderna och består af en 3000 fot hög klippa, som blott på ett enda ställe tilllåter fartyg art landa. Under mitt vistande der, beboddes ön af endast 92 menniskor; hvilka, oaktadt sin fattigdom, älskade sitt hem så, att, som de sade, : ingenting skulle kunna förmå dem att flytta derifrån. Långt aslagsna från den öfriga verlden, känna de ej eller dess begär och njutningar, utan lefva i en afundsvärd oskuld, trogna sina förfäders seder. De föda sig af boskapsskötsel och sågellångst, samt uppsöka den skottska gåsen högt på de otillgangligaste klippor. Jag lyckades så förvärfva mig dessa goda menniskors vänskap att, då jag vid vintrens annalkande afseglade derifrån, sorgen deröfver var allmän; och säkerligen lefver ännu namnet Kunting hir dem i oförtjent minne. jä rd Nu begaf jag mig till Lmngor, der jag ämnade stanna öfver vintern. 4 Sedan jag hyrt mig