1 pluraliteten blef enig om dessas förökning med dagsverken. Skälen till pluralitetens beslut anföras vara, dels att genom de två hufvudpersedlarne spanmål och smör, räntans brådstörtande förändringar modifierades; dels att dagsverkenas markegångsvärde visat sig vara föga föränderligt, år från år, under de sednare tiderna. Bibehållande af de flera, utaf finansdepartementet föreslagne hufvudtitlar: hö, fläsk, ved, kol, jern, ströming, lax, tjära, afstyrkes; men lokalt anses tackjern kunna i Nerikes. län bibehållas. Man finner häraf, att kammarkollegium åtminstone gått raskare fram till ranteförenklingens mål, än regeringen i sitt förslag; men att dess pluralitet ännu, såsom det af en dess medlem, kammarrådet Fehr, yttrades, hyser fruktan, att som varornas förhållande till penningen icke alltid kan förblifva lika, utan grundskatterna vid försämradt metallvårde eller försämradt mynt skulle förlora i reelt värde, det vore betänkligt att förvandla alla räntor i penningar. . Vi lemne nu derhän denna kollegii financielt-ekonomiska åsigt, hvars riktighet ömsom försvaras och bestrides af olika statshushållningssystemers anhängare, och för hvilken deras försvarare åberopa en ofta vanställd och motsägande erfarenhet. Det vissa är, att i vår tid, sedan kreditpapper, myntrepresentativer, staternas fondpapper, m. m. utöfva en så enorm inflytelse på kapitaltillgång och räntevärden, myntmassans metallvärde blott obetydligt inverkar på varuvärdena, hvilka dessutom, i följd af ländernas ekonomiska systemer, inoch utförseltullar, samt slutligen sjelfva skatteförhållandena, äro underkastade betydliga, ofta våldsamma förändringar. Detta numera obestridliga och allmänt erkända faktum synes tillräckligt visa, att kammarkollegii statsekonomiska skal förtjena intet afseende, och att det formynderskap för framtiden som de innebära, icke är befogadt. Det är så mycket nödvändigare att besinna detta som sjelfva ideen om varuvärdens upprätthållande till högre belopp, än hvad arbete och industri och handelsutbyten kunna behöfva, är till skada för folken i allmänhet och för de talrikaste klasserna i synnerhet. Det återverkar till armod, försoflning och brott inom den stora massan, som lider af missförhållandet mellan arbetets och behofsartiklarnes värden. Dessutom måste i vårt land, med en ständsrepresentation, som afgör beskattningsärendena, och som till stor del består eller beror af de med statsfinansintresset förbundna löntagareintressenas representanter, det vara mycket farligt, att längre förblifva vid ett beskattningsbruk, som står i den förening med fördelen af varuprisers uppehållande i dyrhet, att ingen utsigt finnes för det prohibitiva systems mildrande, som nu återhåller hela vår industriella nationalkraft. Otvifvelaktigt skulle det derföre varit önskvärdt, att kammarkollegium kunnat utur en riktigare och mer omfattande synpunkt betrakta denna vigtiga fråga; och vi tro, att koll. hade bordt förena sig om den åsigt, som efter välbetänkta öfverläggningar gjorde sig gällande år 1847, i den då nedsatta skattejemkningskommitten. Men då det ännu torde i alla fall. vara för mycket begärdt, att regeringen och ståndens pluralitet skola ansluta sig till en så genomgripande reform i vårt skatteväsende, är det åtminstone ett godt steg framåt, om den mening kammarkollegium uttryckt, blef af regeringen antagen, vid affattandet af det förslag, som rikets ständer begärt att få af regeringen emottaga. Visserligen komma då markegångssättningarne, med en stor del af sina olägenheter och orättvisor, att qvarstå; och äfven lärer man väl få bibehålla för nuvarande indelta räntetagare deras skadliga uppsägningsrätt; m. m. Men banan är dock bruten och med tiden kan steget uttagas. Då vi således för vår del anse, att bemödandena för en fullständigare reform böra sortfara och understödjas, tro vi likväl, att man bör hålla kammarkollegium räkning för det kollegium uttalat sin öfvertygelse om olämpligheten af hvad regeringens förslag framställer; och vi önske, att regeringen måtte rätt uppskatta kollegii utlåtande, samt icke af en ensidig, förutfattad mening, låta förleda sig att vidhålla ett företag, som innebär så många bri ster och icke kan uppfylla nationens billiga fordringar. F w— —— Inrikes Nyheter. gthahare-.