Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 december 1852, sida 1

ellet på Ile-des-Cygnes och de olika kejserliga lotten och palatserna. På statens bekostnad mprättas planer och inventarieförteckningar på cronans lösa och fasta egendom; de mobilier, som genom bruket äro underkastade en försämring, skola värderas. Vidimerade kopior ef lessa handlingar deponeras i senatens arkiver. Minnesmärken af konster och andra saker som, vare sig på statens eller kronans bekostnad appställas i de kejserliga byggnaderna, blifva och förblifva kronans egendom. All kronans lösa och fasta egendom är oförytterlig. Den kan icke bortskänkas, säljas, förpantas eller intecknas, men väl bortbytas. Kronogodsen och statskassan belastas aldrig med kejsarens skulder och de af honom beviljade pensioner. De till kronogodsen hörande gårdar och lägenheter få icke bortarrenderas på längre tid, än 21 år. Kronans besittningar bära ingen annan skatt eller tunga, än de vanliga kommunaloch departemental-skatterna. Kejsaren kan på kronans slott, .palatser och byggnader företaga alla de förändringar, tillbyggnader och nedrifningar, som han anser andamålsenliga för deras bevarande och förskönande. Underhållet och alla slags reparationer af kronans lösa och fasta egendom bestridas af civillistan. Med undantag af förutnämnde vilkor och kejsarens befrielse från att ställa någon kaution, äro kronans besittningar i alla öfriga hänseenden underkastade allmänna lagen. Kejsarinnans lifgeding bestämmes genom ett senatsbeslut vid kejsarens giftermål. En summa af 13 mill. francs (och icke såsom iBörsenhalle uppgifves 15 mill anslås till prinsarne och prinsessorna af kejserliga huset och fördelas genom ett dekret af kejsaren. Kejsarens privategendom består af de gods, som han under sin regering erhåller till skänks eller sig genom köp förvärfvar. Kejsaren kan obehindradt af de i lagen befintliga inskränkningar förfoga öfver sin privategendom, men har han icke förfogat deröfver, så tillfaller den kronan. Undantagandes den fria dispotionsrätt kejsaren äger öfver sin privategendom är han i alla öfriga hänseenden för densamma underkastad landets gällande lagar. Ehuru franska tidningarne icke offentliggjort ofvanberörde utkast, hade dock deras innehåll, såsom man finner, blifvit bekante. Det intryck, de framkallat, lär, enligt hvad det vill synas, ingalunda vara angenämt. En hvar kan nu inse, att Frankrikes räddning genom den bonapartiska statskuppen kommer att kosta landet ganska vackra fyrkar. Samhällets räddare blir verkligen dyrbar! Man försäkrar, att vissa bestämningar i utkasten, från vissa senatorers sida, rönt ett ganska starkt motstånd. Detta motstånd gäller dock icke anslagen till kejsarhuset, hvilka nog utan prut varda beviljade efter Bonapartes önskan, enär det skulle fordras mera sosterlandskärlek och sjelfståndighetskänsla, än man kan förutsätta hos senaI tens medlemmar, för att sätta sig emot kejsarens vilja i en honom personligan så nära rörande angelägenhet. Det är den ömkliga återi stoden af Frankrikes parlamentariska frihet, som ett visst antal senatorer vilja försvara. Utkastet beröfvar lagstiftande församlingen icke blott makten att pröfva de handelstraktater, som af regeringen afslutas, och inskränker dess rättigheter att bestämma öfver användandet af statens medel, utan det betager den äfven kontrollen öfver de stora allmänna arbeten, som staten verkställer eller tillåter verkställas samt innesluter inom ännu trängre gränser än tillförne den offentlighet, som får gifvas åt dess förhandlingar. Dessa bestämningar röna motstånd af några senatorer, men detta motstånd skall troligen ändå aldrig förhindra deras antagande. Några deputerade i synnerhetJaf dem, som tillhöra adelspartiet eller bilda hvad man kallar le banc noble (adelsbänken) förmodas imellertid hafva föresatt sig att, i fall församlingstt:t:;::nn3i::i:i:iiii:n:njj: ::