Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1852, sida 1

Några ord i anledning af republikens fall i Prankrike. Den Fransyska republiken har ester en tillvaro af nära fyra år på ett icke särdeles ärofullt sätt slutat sina dagar. Det må icke förmenas en gammal van af det tillintetgjorda statsskicket, att kasta en, om än så obetydlig, blomma på dess graf. Det hör till hvarje sallen storhets lott, att föraktas och begabbas och det kanske mest af dem, som i dess lyckas dagar voro dess varmaste lostalare. Knappt var republiken i Frankrike utropad, förrän alla menniskor bedyrade att de voro och alltid varit varma republikaner. Man tvistade ordentligt om hederstiteln af gammal republikan. Vi förmoda att man nu lika mycket framhåller sina förtjenster såsom gammal Bonapartist — så länge den nu herrskande storheten råder. Och för att riktigt göra dessa förtjenster gällande, måste man naturligtvis så mycket som möjligt nedsätta republiken. Det finnes intet fel, ingen olycka, som ej kastas öfver dess hufvud, och samma män, som hafva revolutionen och republiken att tacka för sin uppkomst, äro de främste att förråda och beljuga den. Och dock har ej republiken lefvat alldeles utan ära. Flera för Frankrike helsosamma lagar, såsom dödsstraffets för politiska förbrytelser afskaffande, med flera, härleda sitt ursprung från denna tid. Åtskilliga hafva sedermera blifvit åter upphäfda, men detta har ej varit republikens fel. Det var en imponerande handling, då den nybildade republiken, genom Lamartine, bjöd Europa handen till fred och frihet. Uttalandet och utförandet af den allmänna valrättens grundsats, var en handling, som öfverlefver republiken. Arbetare-associationerna, med hvilka nyckeln är gifven till arbetets frigörande och arbetsklassens inträde på civilisationens bana, uppkommo och utvecklade sig under republiken, sedan alla socialismens och kommunismens falska theorier och misslyckade experimenter ramlat öfverända. — En kommande tid skall derföre en gång gå tillbaka till denna republik, för att under dess dagar se utsädet göras till de stora förändringar inom de : borgerliga förhållandena, som utan tvifvel skola komma att utföras i Euorpa. Republikens största olycka var icke så mycket bildandet af de s. k. nationalverkstäderna, ty detta var en nödvändighet, som det sått, hvarpå dessa ordnades. Detta medförde Junidagarnes blodiga strider, hvilka grundlade republikens död, till följd af den makt de aristokratiska klasserna derefter fingo öfver massorna, och de missbruk de gjorde af denna makt. Den konstituerade församlingen, grundad af revolutionen, genom den allmänna valrätten, bestod af Frankrikes utmärktaste män och uppfyllde sitt svåra värf med heder. Den lagstifande församlingen, grundad af reaktionen, föetedde den ömkligaste bild af inre split och örtrycksåtgärder, hvilka slutade med dess unlergång, sedan den förut förrått sitt eget uppiof, då den våldförde den allmänna valrätten. — Men denna var mäktigare än församlingen, y i dess namn upplöste Bonaparte en församT— CCEC—L———— —