Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 december 1852, sida 1

och famlade med den andra efter skotet, som gått loss, under hennes korta slummer. — Har jag sofvit? — Ja, Eleonor, och jag också, som en stock. Slupen girade till, då din hand slåppte roret, och detta våckte mig. Jag har sofvit mera ån sex timmar. Luta nu dig till hvila, Eleonor efterkom hans Önskan; sir Reginald bredde öfver henne ett stort slupsklåde, och snart föll hon in i en djup sömn; men samma dröm återkom icke, ehuru hon gerna velat se huru den skulle slutas. De fortsatte sin resa hela natten utan vidare åfventyr, och framemot morgonen. blef vinden så svag, att fården, ehuru angenåm, dock var förlångsam för deras otålighet. Solen uppgick varm och glänste på en molnfri himmel, samt lofvade en herrlig tropisk dag. Flyktingarne frukosterade med appetit, sedan de gifvit litet bråd och vatten åt mulatten, som bibehöll en dyster tystnad. Han åt hvad man gaf honom, och sir Reginald matade honom med egen hand, utan att göra några anmärkningar. — Hvad har föranledt dina misstankar mot Josh? frågade Eleonor i låg ton, då sir Reginald återkommit till hennes sida. — Jag har mera ån misstankar. Jag kån