Korrespondens. Redaktionen har ifrån en aktad bekantskap emottagit en insånd -korrespondensartikel, med beråttelse om Prestsälskapets i Linköpings stift sammankomst uti Linköping, den 21, 22 och 23 sistl. Juli, åtföljd af några egna betraktelser utaf insåndaren. Oaktadt denna artikel kommer något långt efter, hafva vi ej tvekat att så fort utrymmet det medgifvit, intaga densamma, då den fråga, som hår beröres, nemligen frågan om religionsfriheten, väl år en fråga sör tiden, men icke för dagen. Det är ej utan intresse att se huru presterskapet i Linköpings stift uppfattat detta vigtiga åmne. Artikeln lyder sålunda: Prestsällskapet hade sammankomst den 21, 22 och 23 Juli i Linköping. Den vigtiga frågan om religionsfrihet förekom der åfven, men tycktes ånnu icke hafva vunnit synnerliga sympathier. Ordföranden gjorde först allt sitt till, att den icke skulle komma under dfverlåggning, och sörklarade på förhand sin tanka om nödvändigheten af tvångets fortfarande. Sin afsigt vann han ock i så måtto, att blott några talare uppstodo, såsom d:r B-, prostarne N. och A., hvilka alla voro fallkomligt af ordförandens åsigt, om icke ånnu mer intoleranta. I synnerhet kan detta sednare sågas om prosten N., hvilken tycktes anse alla dem, som verka för religionsfriheten, för kristendomens fiender och satans verktyg. Men ordföranden fann förmodligen saken föga vinna af dylikt tal, utan föreslog hastigt slut på diskussionen hårom. Förunderligt nog eller råttare naturligtvis åberopades aldrig skriftens ord till ståd för deras åA —