Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 november 1852, sida 1

precist samma uppmärksamhet, som den unga musikern egnade sina strängar; deras blickar möttes ett ögonblick, och kanske mindre långe ån den vidröring, som fordras för frambringandet af en elektrisk gnista; men så flyktigt. deras ömsesidiga intryck ån var, så såg jag dock. att den unga qvinnan bleknade, liksom om allt hennes blod rusat åt hjertat, och att den unga sekund-violistens bleka ansigte lifvades af en flyktig rodnad. Men måhånda hade jag bedragit mig. Liksom alla observatörer, hade jag kanske endast inbillat mig hvad jag trott mig se. Fördfrigt åro tyska theatrarna dåligt upplysta, och halfdagern ökade ovissheten i mina jakttagelser. Under entre-akten samtalades rundt omkring mig, och om jag hade varit nyfiken, så skulle slumpen varit mig till stor tjenst; tvenne unga studenter, hvilka riktade sina lorgnetter mot avant-scenen. nåmnde med hög röst nam net grefvinnan Ulrika de Hanzig, mycket nära slågting till den i SachsenWeimar regerande furstegrenen. Det är dock sannt, att denna upplysning båtade mig föga, och gjorde det hemliga förstånd, jag trott mig hafva mårkt emellan den unga damen och den ringa musikern, ännu oförklarligare.