Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 oktober 1852, sida 1

AAi EEÖEÖE— Telegrafdepeschen hade, som man ser, icke öfverdrifvit betydelsen af detta tal. Det år verkligen en sullständig politisk trosbekännelse, en öppet uttalande af de fredligaste afsigter och en förklaring öfver Bonapartes uppfattning af kejsardömet. Man kan dock med skål göra sig den frågan, om den nye kejsaren skall blifva i stånd till att utföra detta program oeh om icke kejsardömet skall framkalla minnena om den förste kejsarens krigsära och Frankrikes storhet under hans spira, och om dessa minnen skola kunna undanträngas af de mindre lysande, ehuru varaktigare eröfringar, som Louis Bonaparte har i sinnet att göra? Och vidare torde det vara en fråga, om L. Bonaparte, äfven förutsatt att han menat hvad han sagt, har nog kraft och mod att hålla armns äregiriga anförare, hvilka han har att tacka för så mycket, inom skrankerna, och om han icke skall bli nödsakad att, om blott får sin egen skuld, öppna ett vidstråcktare spelrum ån Algirien för deras lystnad efter åra och utmårkelse? Detta Bonapartes tal har i Paris våckt betydligt uppseende. På börsen, der fonderna stigit redan innan texten dertill var bekant, har det framkallat ett formligt raseri. Arbetarne i förståderna skockades omkring gathörnen, der det var uppklistradt. Äfven i Frankrikes alla 37.000 kommuner år det anslaget. Dess fredliga försäkringar behaga mycket, men man tycker att Bonaparte nog kunde hafva låtit undfalla sig ett litet ord om en möjlig utsigt till en smula frihet. Såsom talet nu år, förekommer det litet förödmjukande; det lofvar att göra allt får folket, men blott på det vilkor, att det icke får röra sig. Fransmånnen äro ju inga barn, tycker man, utan fullvuxna menniskor, som behåfva litet frihet att handla. Det yttrandet, som mest har slagit an, år att når Frankrike år nöjdt, så har Europa fred. Dessa ord smickra Fransmännens fåfånga. Bonapartes ord om Algirien: -Midt emot Marseille åga vi ett stort konungarike, som vi skola sammansmålta med Frankrike, hafva gifvit ny fart åt ett rykte, att Bonaparte vill antaga titel af konung af Algirien och utnåmna en prins af sin familj till vicekonung derstädes. Jerome Bonapartes son Napoleon skall vara utsedd till denna post. Den senaste telegrafdepeschen år daterad Rochefort, hvarest Bonaparte ankommit d. 11 på eftermiddagen och helsats med den förtjusning, som nu hår till ordningen för dagen i Frankrike. Den 16 kommer, såsom vi redan veta, Bonaparte till Paris. Artillerisalvor från invalidhotellet skola bebåda hans ankomst och en orkester på 100 musici skola spela en symfonie i det ågonblick, som han stiger ur vagnen. Ministrarne, erkebiskopen af Paris i spetsen för stadens presterskap och deputationer från de olika myndigheterna skola emottaga honom. På vågen till Tuilerierna rida 16 squadroner kavalleri framför och 20 squadroner efter honom. Trupper af infanteriet, nationalgardet och åtskilliga handtverksgillen skola stå uppstålda på gatorna, som han pasBRA AV —