serar. På flera ställen äro uppförda äreportar, af hvilka en är bygd på arbetarnes bekostnad. Förtjusningen för Bonaparte har på flera stållvn yttrat sig på ett hågst löjligt sått. Så t. ex. har måren i den i grannskapet af Paris belägna lilla staden Sevres, hr Msnagerlåtit sitt nit bänföra sig till utfärdandet af följande kostliga proklamation. Jq män af Stvres! Den 10 Maj helsade Paris, som är Frankrikes bjerta, honom som kejsare, hvars gudomliga sändning dagligen uppenbarar sig på ett så lysande och strålande sätt. I detta ögonblick helsar hela Frankrike, hvilket är liksom elektriseradt, sin frälsare, Guds utvalde, med denna nya titel. ÅGud vill det, upprepar det liksom med en röst: Vox populi vox Dei. Det är Frankrike, som nu, inför hela verldens ögon i närvaro af de bestående myndigheterna och hela befolkningen, ingår ett äkta förbund med Guds utsände. Denna förening helgas af alla religionens tjenare, af kyrkans furstar. Alla de adresser, petitioner ach tal, som för ögonblicket vexlas emellan statens öfverhufvud och Frankrike, äro akter i denna heliga förening; en hvar vill underteckna dem, liksom han i kyrkan undertecknar vigselakten som han öfvervarar. Såsom tolk af edra känslor, J män af Sevres, har jag uppsact den akt, genom hvilken J skelen blifva delaktiga i denna stora folkhandling. På mitt kontor ligga tvenne dokumenter till undertecknande; det ena skall i eder närvaro öfverlemnas honom, som jag i dag betecknar med titeln kejsare. Vi vilja boppas, att han skall nedlåta sig till att uppfylla den bön, som jag ämnar att å edra vägnar ställa till honom, om att vända tillbaka till St. Cloud öfver vårt område genom den äreport vi uppfört. Det andra exemplaret, som jag vill förelägga prinsen till underskrift skall förvaras i våra arkiver, såsom ett minne från denna lyckliga och märkvardiga tid. Måtten J alla, liksom drifna af en instinkt, komma och underteckna dokumentet, som blott uttalar, hvad som utgör föremålet för edra önskningar och er vilja Dokumentets innehåll år följande: Åtlydande sina känslor af tillgifvenhet för och tacksamhet emot prins Ludvig Napoleon Bonaparte, Guds sändebud, Frankrikes utvalde, dess frälsare, dess stolthet, utnämner Sevres honom till fransmännens kejsare under namn af Napoleon III, och uppdrager thronen i arf åt honom och hans afkomma. Sådana exempel af det bestållsamma siesket sinnas i mångd. Vi vilja anföra några de mest löjliga. Måren i Toulouse, ChapuyMontlaville, hade uppmanat denna stads innevånare att vallfårda till den stol, hvarpå L. Bonaparte suttit, då han besökte rådhuset. I Libourne hade vederbörande dresserat en lefvande örn till att hålla en krona mellan sina klor; men den blef så rådd för folkmassan och bullret, att den slåppte kronan och utstötte försärliga skrik. De ifrigastebonapartisterna hafva haft förtviflade ider med hånseende till arrangemangerna vid deras afguds intåg i Paris. Man föreslog bland de inskrifter, som skola pryda bangården, följande, som verkligen kan kallas klassisk: Lefve den himmelska kejsaren! Man ville låta uppstiga luftbalonger med equilibrister från cirkus, och låta halfnakna konstberiderskor såsom nymfer stå under åreportarne för att kasta blommor på honom o. s. v. Men polisen synes hafva lagt sig emellan och förhindrat alla dessa narraktiga och smaklösa upptåg. Det beråttas att en bland de första åtgårder som komma att vidtagas efter Bonapartes återkomst blir nedsåtiandet af accisen i Paris, ett steg, beråknadt att vinna arbetarne. En korrespondent i UIndep. belge meddelar såsom såkert, att Abd-el-Kader erhåller sin frihet den 16 och får resa till Konstantinopel för att lefva derstådes under Portens uppsigt. Markis Pasteret har utnåmnts till medlem af kommunalrådet i Paris. De la Roche Jaquelin har i en skrifvelse till Bonaparte ursåktat sig för det han icke uppvaktat honom i spetsen för det departementsråd, i hvilket han år president. Natten till den 9 dennes föll den första snön i vinter på Jurabergen. TYSKLAND. Det talas fram och tillbaka i tullfrågan och meddelas motsågande underråttelser renligthvad det sörljudes, ur temligen tillförlitlig källa0. 8. v. Den som synes förtjena mest tilltro år en i -L. C., enligt hvilken baierska regeringen uttalat sig för ett vidared —