Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 oktober 1852, sida 1

liga yttrandet, att konungen kunde bevilja mer eller mindre af det belopp, som på budgeten var uppfördt för bertigdömena, och tillochmed om riksförsamlingen afknappade det uppförda beloppet var intet som hindrade H. M. att bevilja mera för hertigdömena. Monrad genmälte härpå, att, om än icke något fysiskt hinder funaes derför, så fanns det dock ett moraliskt. Tscherning gjorde (enligt Fädrelandets referat) ett försök att frånlista församlingen dess rätt att förbandla den politiska sidan af lagen vid tredje bebandlingen, men detta försök tillintetgjordes af O. Lehmann, Förbandlingen slutade med det beslut att nedsätta en komitå af 15 medlemmar. FRANKRIKE. Paris d. 11 Oktober. Tidningarne innehålla nu texten till det tal, som Bonaparte hållit i Bordeaux, såsom svar på en för honom af handelskammarens president föreslagen skål. Detta tal lyder som följer: Denna fest skänker mig ett efterlängtadt tillfälle att tacka staden Bordeaux för dess hjertliga mottagning och uttala mig om de intryck, som min resa efterlemnat hos mig. Afsigten med min resa var, såsom J veten, att med egna ögon undersöka tillståndet i de sydliga delarne af landet och lära känna deras behof. Men den har haft ett ännu vigtigare resultat. Med en upprigtighet, som är lika aflägsnad från stoltbet som falsk blygsamhet, kan jag säga, att aldrig något folk på ett mera öppet, mera frivilligt, mera enhälligt sätt tillkännagifvit sin vilja att, genom befästandet af regeringens makt, befrias från fruktan för framtiden. Det känner nu både de bedrägliga förboppningar, hvari man insöft det, och de faror, för hvilka det var utsatt. Det vet, att samhället var rära sin undergång 1851, emedan hvarje parti i förväg tröstade sig öfver det allmänna skeppsbrottet med hoppet om att komma till att plantera sin fana på spillrorna. Det tackar mig för det jag räddade skeppet genom att plantera en enda fana, Frankrikes fana. Folket, som icke längre låter förblinda sig af löjliga teorier, har nu kommit till den öfvertygelse, att de der nyhets-ifrarne blott voro grillfängare, ty det var alltid ett skriande missförhållande emellan deras medel och de utlofvade resultaterna. Frankrike är mig nu tillgifvet, emedan jag icke tillhör förslagsmakarnes slägte. För att gagna landet, behöfver man icke använda nya systemer, utan framför allt väcka förtroende till det bestående och gifva säkerhet för en lugn framtid. Det ir derför som Frankrike synes begära kejsardömet. En fruktan är dock rådande, hvilken jag måste söka att häfva. Några säga med ett visst misstroende: (Kejsardömet är detsamma som krig! Men jag säger: Kejsardömet är detsamma som fred! Det är freden, ty Frankrike fordrar den; och när Frankrike är nöjdt, då är verlden lugn. Aran kan gå i arf, men icke kriget. Månne de furstar, som med rätta känna sig stolta öfver att härstamma från Ludvig XIV, åter begynte dennes krig? Man för icke krig för sitt nöjes skull, utan af nödvändighet. I dessa öfvergångstider, då öfverallt vid sidan af så många välsignelserika grundämnen uppspira så många giftiga frön, kan man med sanning säga: Ve den, som först gifver signalen i Europa till en sammanstötning, hvars följder skulle vara oberäkneliga! Jag tillstår dock, att jag, liksom kejsaren, ämnar utgå på eröfringar: jag vill, liksom han, söka att försona partierna och leda de sidoaflopp, som nu gå förlorade till ingen nytta, tillbaka i den stora folkflodens strömfåra. Den ännu så talrika delen af folket, hvilken, ehuru den lefver i ett kristet land, knappast känner Kristi lära och som, oaktadt den äger den fruktbaraste jord i verlden, knappast kan tillfredsställa de aldra oumbärligaste lefnadsbehofven, vill jag eröfra för religionen, sedligheten och välståndet. Vi äga ofantliga hedar, som skola uppodlas; vi hafva ännu många vägar att anlägga, hamnar att bygga, strömmar att göra segelbara, kanaler att gräfva och jernbanor att fullända. Vi hafva midtför Marseille ett stort konungarike, som skall göras franskt. Våra stora hamnar i vestern skola bringas närmare Amerika genom kommunikationer, som vi ännu sakna. Kort sagdt, det är nog för oss alla att göra: mycket är nedrifvet, som skall åter uppbyggas, ännu herrska många falska gudar, som skola störtas, och många sanningar vänta på att bli förhulpna till seger. Sålunda förstår jag kejsardömet, derest det skall återupprättas. Sådana äro de eröfringar jag tänker göra och J alla, som omgifven mig, och önsken fosterlandets lycka, ären mina soldater.