Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 oktober 1852, sida 1

Händelsen gjorde att Bramante just tråffade den riktiga tråden. Gambara hörde gerna berättas om främmande länder och folk, och liknade håruti flertalet af de menniskor, hvilka, tillfölje af sin pligt nödgas att lefva isolerade och hvilka, då de aldrig se något annat ån sina fyra dystra våggar, gerna skicka sin fantasi på resor. Kapitenen gaf honom de utförligaste och noggrannaste underrättelser om länder, dem han aldrig betrådt med sin fot, och om deras innevånare, dem han aldrig sett. Sedermera språkade man om Gambaras svåra och vigtiga åmbete, om den ansvarighet, som lastade på honom, en oupphörlig förfårlig ansvarighet, som helt nyligen blifvit ånnu mer förökad, genom vigten af en i hans vård anförtrodd fånge, grefve Francesco de Carmagnola. Utan att låta mårka det stora interesse han erfor vid dessa enskildtheter, förstod Bramante att på skickligt sått underhålla Gambaras ifver öfver detta ämne, och den nitiska fångvaktaren hörde med så stort behag på sig sjelf, att han icke mårkte huru Ugolinas hand under hans tal förstulet fattat kapitenens. Lyckligtvis var denne en man som för den na omståndighets skull icke förlorade sitt hufvudmål ur sigte. Sedan man tillfredsstållt