guldqvantiteterna blifva småsummor, då man jemsör dem med de summor, som representeras af papper. Började man på allvar inslåppa det klingande myntet i rörelsen, i t. f. pappersmynt, dit man nu också verkligen tenderar 4), så skulle: alla guldgrufvor på jorden nödgas producera i många år, innan pappersmyntet hunnit blifva absorberadt. Utan tvifvel skulle dermed en ökad såkerhet inträda i handelsförbindelserna nationerna emellan. Härtill kommer ytterligare, att de ådla metallerna numera icke endast anvåndas såsom mynt. De ökade nationaltillgångarne hafva ökat guldets och silfrets envändning sör den dagliga förbrukningen och för lyxen. Det gifves numera knappt en enda någorlunda bemedlad person, som icke eger någon guldeller silfverpjes. En engelsk statistiker beräknar det guld och silfver, som sålunda ärlisen sörbrukas, till en summa af omkring 8 a 10 mill. 12. st., hvilket utgör ett betydligt afdrag på de nyss anförda 40 mill. lel i ärlig tillverkning. Hvart hafva också eljest de enorma massor af ådla metaller, som blifvit producerade i Mexico, Peru m. fl. lånder, under tre århundraden, tagit vågen? Allt det guld och silfver, som nu finnes i den Europeiska rörelsen, motsvarar nemligen, enligt hvad man antager, knappast en tillverkning ifrån dessa grufvor under 50 år. Farhågan att ,guldtillverkningen skall öka den rörliga förmögenheten och dermed sänka penningråntan, synes sålunda vara temligen ogrundad. Detta bevisas åfven deraf att råntan på penningar i sjelfva guldproduktionsorterna står mycket högt; i Californien ånda till 3 4 i månaden (enl. andra har den varit uppe till 8 a 10 2 i månaden.) Man anför håremot Englands exempel och vill härleda det stora öfverflöd på penningar och den låga råntefot, som der rådt under detta år, såsom en följd af det inströmmande guldet. En engelsk tidning, Economist, . ådagalågger dock tydligen, att detta är ett misstag, och visar att den ökade penningetillgången i England beror nåstan uteslutande på förhållandet mellan den årliga exporten och importen. Då, såsom i år, den förra öfverstiger betydligt den sednare, då England i st. s. att hemta in nya rudimaterier till sörbrukning och Ökad industri, erhållit ett stort dfverskott i penningar, då har kapitaltillgångarne ökats och råntan fallit oberoende af guldgrufvorna. Såsom bevis hårpå anföres, att år 1851, då den Californiska guldproduktionen egt rum redan 3 år, var engelska bankens metalliska valuta lägre ån 1849; det kom deraf att 1851 importen var högre ån 1849. 1850 stod bankens valuta högt, men då var importen låg. I år har bankens vaJuta stigit mycket hågt, men importen har också varit ovanligt ringa. Förhållandet år helt enkelt det, som nyss nåmndes, att England tagit kontant betalning för sina exporterade varor, i st. f. att taga andra lånders artiklar i utbyte mot sina egna. Ett starkt stöd för samma sats lemnar vårt eget lands erfarenhet. Vore det så, att guldtillverkningen i allmänhet ökade kapitaltillsångarne och sänkte penningråntan, så skulle vål detta också, om i ån så ringa mån, låtit känna sig hos oss. Äfven vår banks valuta skulle hafva stigit under detta guldrika år. Så har dock ej varit fallet. Tvertom: den bar fallit betydligt. Hvarföre? Jo helt enkelt derföre att vår import i såd, m. m. till följd af den svaga årsvåxten, betydligt Öfverstigit exporten. Med allt detta hafva vi dock ej velat såga, det ju icke i en framtid, i fall t. ex. guldvaskningarne lemna rum för bearbetningen af stora fasta guldlager, den Ökade guldproduktionen kan komma att åndra guldets vårde i förhållande till andra produkter. Den histo4) Så har man i Sverge förvandlat allt småmynt under 1 rdr 1rgs i klingande mynt.