Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 oktober 1852, sida 1

att upptäcka äfven nya, stora silfverberg. Då komme vål ordningen till kopparen och så kanske till jernet. Jorden komme på detta sått att genomgå de guld-, silfver-, kopparoch jernåldrar, hvarom fabeln talar. — Men alltnog: guldet kom i stor misskredit. I Holland nedsmålte man allt guldmynt (summan beråknas hafva uppgått till 236 mill. francs), i Portugal hålften o. s. v. Regeringarnes fårskråckelse återverkade på de enskilte; guldets vårde i förhållande till silfret sjönk nåra 4 proc.; hvarje kapitalist afyttrade sitt guld; den fordna guldtörsten hade nåra nog slagit Öfver i ordentlig guldskråck. Snart sansade man sig dock åter och började finna att den Californiska guldproduktionen icke betydligt inverkade på den stora rörelsen. Då tillkommo de Australiska guldgrufvorna, hvilka långt öfverstego de förra. Farhågorna flammade åter upp; dock hade man vant sig se saken lugnare an och hade sans nog att undersöka det hotande guldspöket, innan man vidtog några onyttiga besvårjelser deremot. Resultatet af dessa undersökningar synes hafva blifvit, att Europas kapitalister åtminstone på många år icke halva något att befara af de ökade guldtillgångarne. Skålen derför åro flera. Af det nya guldet kommer blott en jemlörelsevis ringa del till Europa. Det Californiska guldet stannar till hufvudsaklig del i Amerika, som absorberar det utan all olågenhet. Det Australiska guldet vandrar till stor del åt Indien och China. Det Altaiska guldet går blott ebetydligt utom ryska riket. Men åfven om allt det guld som produceras på jorden komme till Europa, så skulle det åndock ej betyda så mycket som man förestållt sig. Så stor den summa af 40 mill. lcå. d. ä. öfver 480 mill. rdr bko sv. mynt, hvarmed guldet årligen tillvåxer, framstår, så år dock denna summa en obetydlighet, då den jemföres med de kapitaler, hvilka Europa årligen skapar genom sitt industriella arbete. En berömd fransysk författare, LEon Fåucher, uppgifver, och vi anse uppgiften ej orimlig, att det fordrades ett fjerdedels sekel, för att alla Altais, Californiens och Australiens guldgrufvor skulle kunna producera så mycket guld, som i vårde motsvarar blott Englands afkastning på ett enda år. Detta låter otroligt, men vinner lått sannolikhet, då man betraktar Englands årliga export, hvilken dock blott år en ringa del af som årligen konsumeras inom sjelfva landet 3). Betånkom att Sverge ensamt producerar (och konsumerar) brånvin för öfver 20,000,000 rdr bko om året! En produktion öka till den grad, som den Europeiska produktionen gjort på det sednaste halfva århundradet, påkallar ovilkorligen en ökad massa af bytesmedel, d. å. mynt. Behofvet af en ökad myntstock har också visat sig i alla Europeiska lånder. Bristen på ådla metaller har framtvungit pappersmynt, statspapper, vexlar, obligationer, skuldsedlar af alla slag. De nyss nämnda 3) Englands export uppgick år 1851 till ett vårde af 743 mill. lÅ. st.