Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 oktober 1852, sida 1

hans nyfikenhet och på afstånd visat honom dörren till det fångelse, der generalen afvaktade sin dom, sedan han erfarit att Gambara ensam hade uppdrag att gå in till honom och betjena honom, så ansåg Bramante sin förmiddag icke förlorad, men trodde sig nu böra aflågsna sig, föratt utfundera såttet att draga nytta af denna första kånnedom om sjelfva platsen. Ugolina deremot, som icke anade den måktiga bevekelsegrund, som tvingade honom att återkomma icke en utan tio gånger, darrade af fruktan att se sin vackra fågel för alltid flyga derifrån, och ansåg det för nådvåndigt att till de lockelser, öfver hvilka hon hade att förfoga, lågga ånnu en njutning, som i allmånhet mycket gouteras af krigets tappra söner. — Skulle ni inte vilja supera hos oss i afton? frågande hon. — Per Baccosade Gambara, den tanken var god. Vi hafva ånnu qvar en butelj Cypervin, resten af en present, som jag förlidet år erhöll af hustrun till den arma fan, som satt under blytaken och sedan dog af hetta och ledsnad. — Du låckermun, afbröt honom Usolina, minns du inte, att du tömde sista buteljen i går afton? — Åh, han har druckit ur sista buteljen