Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 september 1852, sida 1

Man lyssnade och refrängen ljöd muntert upp mot den nattliga himlen. Det var en vacker sång, försattad till ära för de mäns krigiska tapperhet och heliga uppgift, hvilka af krigens Gud erhållit den hemligheten att segra öfverallt, emedan de draga svärdet endast för en god och råttvis sak. — Detta är en sång, som fullkomligt passar till vår fest, sade surst Pisani, som sjelf förvånades öfver detta lyckliga sammanträffande. — Och jag skulle vilja hålla vad, tillade Lascaris, att slumpen inte har något att skassa med den här saken. Der hjeltar finnas, der finnas också poeter i öfverslöd. Grefve Carmagnolas ankomst hit har uppvåckt våra venetianska improvisatörers inspiration, Hvad år vål mera naturligt, och hvad skulle vål varit mera förtjent af en sådan inspiration. Hår afbröt en smattrande fansar den tappra grekiska amiralens ord, och genast derpå skallade hundradetals rop: viva, viva Carmagnola! Alla gåsterna reste sig, liksom drifna af någon impuls, från sina platser. Furst Pisani gick ut på balkongen och betraktade gondolen, i hopp att af de vimplar, med hvilka den var smyckad, kunna igenkånna hvem den tillhörde. — Ni vet, sade Carmagnola helt sakta till