Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 augusti 1852, sida 1

börd, och se, på en gång framträdde både barnet och historien ur det mörker, hvari ban trodde sig hafva begrafvit, dem för alltid. Visconti behöfde en god stund att hemta sig från detta oväntade slag; emellertid blygdes ban dock att hafva förlorat styrka och fattning inför en ung flicka och återvann snart hela sin kallblodighet. — Michaela, sade hsn, efter detta är ert namn, jag skulle kunna förfara ganska strängt mot er, men er ungdom afväpnar min vrede. Ni är ett verktyg för några listiga upprorsmakare, hvilka genom er likhet mad hertiginnan Beatrix fått det infallet att! spela denna löjliga komedi. Tro mig, och följ mitt goda råd: öfvergif denna farliga roll, aflägsna er i ögonblicket från detta palats, och jag skall förlåta er. — Hertig Visconti, svarade Michaela, det gifves ett medel att öfvertyga sig om jag ihopspunnit en saga, eller om jag talar sanning. Har någon af dessa båda herrar förut. sett hertiginnan Beatrixes handstil. Grefve Grimaldi och signor Carrara; till hvilka denna fråga direkte var riktad, sågo på hvarandra och vände sig derpå till hertigen, sör att af uttrycket i hans ansigte inhemta huru de borde förhålla sig i denna kinkiga belägenhet. — Dessa båda herrars tystnad, svarade hertigen, bevisar att hertiginnans handstil är dem obekant. Men om äfven hela mitt här samlade, hof ville, intyga att denna skrift vore. uppsatt af hertiginnans hand, så skulle jag icke desto mindre stå fast vid min förklaring, att jag aldrig haft mera än en dotter, och denna dotter är prinsessan Bianca, och att hvarje annan som vill göra anspråk på. denna titel, hvarmed hon icke kan hafva något annat ändamål än att störa lugnet i mina länder, är en äfventyrerska som är skyldig till döden. Och hvem skulle väl ett ögonblick draga