Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 augusti 1852, sida 1

ttt :iac-t :thtttÖtÅäåtI ctttttJ33k:t: 1;-c:t::! den verkande cylindern till ofvannämnda grad; ty så långe som arealen af den nedre pistonen år större ån den öfre och tryckningen år lika på hvar och en af dess qvadrattum — så långe skall den större pistonen skjuta fram den mindre, lika såkert som en vigt af två skålpund på ena åndan af en ballans besegrar en vigt af ett skålpund som placeras på andra åndan. Vi behöfva knappt såga, att, sedan luften i den verkande cylindern drifvit upp pistonen i densamma, Öppnar sig en ventil; och, då den utgår, nedfaller pistonen iföljd af tyngdlagarne, och kall luft strömmar åter in och syller hielpcylindern, som vi förut beskrifvit. På detta sått äro de två cylindrarna vexelvis verkande och understödjande, i det de tvinga hvarderas pistoner att gå upp och ned, aldeles som i ångmaskinen. Vi hoppas att: vära läsare, af den korta förklaring, vi här sökt framställa, måtte kunna åtminstone göra sig ett begrepp om grundprinciperna, hvarefter denna maskin opererar. Cylindrarna få sin kraft af atmosferen, då deremot ångmaskinens cylindrar så sin kraft af ånga, som kommer från pannor med sjudande vatten. Caloric-maskinen inandas i sina jern -lungor samma element, som vidgar lungorna hos det spådaste barn, och erhåller sin rörelse och krast från den kålla, af hvilken allt animaliskt lif beror. Vi hafva försökt förklara caloricmaskinens konstruktion. Dess mest öfverraskande egenskap består i hvad uppfinnaren kallar regeneratorn. Innan vi beskrifva denna, vilja vi framstålla den stora idäe, på hvilken den år byggd. Först och sråmst må erinras, att ångmaskinens kraft beror af den hetta, som anvåndes för att frambringa ånga i dess pannor. Af sjelfva ångans natur inses, att den vårme, som erfordras att frambringa densamma, belöper sig till omkring 100—200 grader, och år aldeles: förlorad i samma Ögonblick, som den anvåndt sin kraft på pistonen. I fall nu all den vårme, som begagnas för att frambringa den nådvåndiga ångan, kunde i stållet för att sälunda gå förlorad, i samma ögonblick den kondenseras, återkomma till eldstaden, för att der vara behjelplig vid frambringandet af ånga i pannorna, så skulle ganska litet bränsle behöfvas. Skålet år klart. Låtom oss antaga, att ängan passerat från pannorna, kommit in i cylindern, framdrifvit pistonen och skall gå in i kondensatorn för att der söröndra sin form och åter förvandlas till vatten. Denna ånga i cylindern och som ännu icke år kondenserad innehåller precist samma värme, som innan den kom ut ur pannorpa. Den har uppdrifvit pistonen, men genom detta: arbete: icke förlorat något af sin vårme. Denna kraft-egenskap åger den ännu. Låtom oss antaga, att den värme, som ängan innehåller, i det ögonblick, då den förvandlas till vatten i kondensatorn, kunde bibehållas och: på något sått åter begagnas att frambringa ånga af vattnet i pannorna, huru billig skulle icke då ångkraften blifva? Men det är omöjligt att begagna ångans värme för andra gången, och hittills har hvarje ansträngning ätt ekonomisera på detta sått varit fåfång. Ånga var icke råtta elementet, som borde beA2 C Ö555 AOA 2 få PEEL Sö UT-:.