Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 augusti 1852, sida 1

i tvifvel, hvilkenderas ord är mest gällande, en Viscontis eller en om äktenskapsbrott öfverbevisad dvinnas? Men, som jag tror, har jag redan visat för mycket tålamod, det är tid att göra ett slut på den här saken. Ericcio, kalla in sex man af min vakt! Carmagnola vände sina blickar från torget och riktade dem på hertig Visconti, under det de blixtrade af kraft och beslutsamhet. Utan att förråda den ringaste oro, upplyfte Michaela handen, liksom för att begära ännu ett ögonblicks tystnad, och sade, i det hon kastade en lugn, ren och vältalig blick på Visconti: — Hertig Visconti, redan det brott hvartill ni gjort er skyldig mot mig, ert barn, bevisar er stora kärlek för prinsessan Bianca. Jag.inser således, att ni endast derför nekar erkänna mig, att ett sådant erkännande skulle hafva till följd, att det barn, för hvilket ni bestämt Lombardiets krona, skulle nedstiga till den lägsta folkklassen. Men lugna er, detta var icke min afsigt då jag inträdge i detta palats för att, med fara för mitt lif, upptäcka min börd. Visconti gjorde en åtbörd af öfverraskning. — Nej, sade Michaela, mitt enda mål, min enda ärelystnad är, att rena min mors minne. Godtgör åter en del af det onda ni tillfogat henne och aftvå den flack ni gifvit hennes dyra namn, och jag svär eder vid den kärlek och vördnad hvaraf mitt hjerta är uppfyldt för denna ädla martyr, att jag genast skall återvända till den obemärkta vrå, der jag hittills lefvat, och aldrig komma tillbaka. (Forts.)