Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 augusti 1852, sida 2

Unsändt.) Några ord till Götheborgs sundhetspolis. Huru uppfyller denna polis sina pligter? Besök blott stadens gator och ollmänna platser, nog skola dina luktorganer nöjaktigt besvara frågan. En utlåndsk resande, som under de hetaste dagarne i slutet af Juli uppeböll sig i vår stad, yttrade sig om renhållningen härstädes, att näst Stockholm år Götheborg den osnyggaste af alla de större Europeiska ståder han besökt; dessas antal voro icke få. Han tillade åfven att sundbetspolisen, hvars lojhet ban hufvudsakligen ville tillskrifva detta förhållande, måste vara på ett så ofullkomligt eller misslyckadt sått organiserad, att den icke motsvarar sitt åndamål. Med gråmelse åhörde insåndaren dessa anmårkningar, men måste inom sig erkånna, att de beklagligtvis voro grundade; ty undantar man några af de större gatorna och allmånna platser som såtillvida hållas snygga, ett man å dem icke belt och bållet förqvåfves af förpestonde ångor från rännstenarne och angränsande gårdar, Så år det i sanning så mycket vidrigare att passera de smårre eller trångare gatorna, hvilkas enda beståmmelse man skulle vara frestad tro vore, att i sina rännstenar upptaga och långsamt, utan annan påtryckning ån massans egen mångd eller beskaffenhet, asföra alla de stinkande ämnen, som samlas i och utflyta från latrinerne i gårdarne; och huru hållas vål dessa senare? skulle husågare sanningsenligt besvara denna fråga, befarar insåndaren att största delen med blygsel finge erkänna, att deras gårdar icke ens tåla jemförelse med renligheten å den del af bondens ladugårdsplan, som år beståmd för gödseluppläggning. På sådan fot står renhållningen hår i staden. Om orsaken hårtill ensamt bör skrifvas på sundhetspolisens skuldregister kånner icke insåndaren och vill icke heller deröfver fålla något yttrande; men nog tror insåndaren sig med visshet veta, att hvarje påminnelse polisen gör husågare eller hyresgåst om deras renhållningsskyldighet upptages med ovilja och anses som ett otidigt sjäsk. Pliktfållas de då för visad tredska, tro de sig deri finna ett bimmelsskriande våld, eller ett lagvidrigt prejeri. Att dessa sanningar icke just falla vederbörande i smaken år mer ån troligt — men: Fiat justitia, pereat mundus. —