Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 augusti 1852, sida 2

— Dolken, signor. — Ett lönnmord! utropade Sforza med ett så håftigt uttryck af harm, att hertigen spratt till. Ett ögonblicks tystnad intrådde, derpå tog Visconti till ordet och sade i strång ton till Ericcio: — Signor Ericcio, detta är första gången, som jag hår ett sådant ord från er mun; jag hoppas att det ock måtte vara sista gången. — Min furste, stammade sekreteraren med bestört min, ehuru han rått väl visste huru han skulle bedöma sin herres förställda vrede, tro inte att det var min afsigt — — Godt, godt, signor, afbröt honom hertigen, låt oss lemna det der. — Om också grefve af Carmagnolas nuvarande beteende bestämmer mig att fråntaga honom en auktoritet, som jag anser farlig i hans hånder, så har jag derför icke glömt de utmårkta tjenster han gjort mig. Förvisning långt ifrån Milano, med medel att årofullt uppbåra det namn han förvårfvat — detta år det medel jag år sinnad att tillgripa i afseende på honom. — Godt, tillade Sforza allvarsamt, ett sådant handlingssått år en Visconti vårdigt.