Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juli 1852, sida 1

nom vigvattnet och uttalar vå nelsen; monarken kysser dervid prestens band, som öfver honom i stallet gör korstecknet. — Vid en resa, som kejsar Alexander gjorde uti det inre af Ryssland, besökte ban äfven en dag en mindre landsförsamling, hvars prest uppfyllde de af bruket dervid föreskrifne ceremonierna, med undantag af handens framrärkande till kyssning, hvartill ban förmodligen saknade tillråcklig djerfdet. Kejsaren tillsade nonom då lugnt: räck frem handen-; men då presten, oaktadt förnyade tillsägelser, förblef orörlig, uppbrusade erareus vrede. och rytande tillropade han den darrande popen sråck fram banden ditt förb —e fä! Presten måste naturligtvis nu lyda, och monarken emottog sålunda den önskade vålsignetsen utur det -förb. såäets hand. Hvad som mest bör intressera Rysslands grannar år kapitlet om dess stridskrafter. Följande utdrag torde i detta afseende vara upp: lysande: -Den egentliga 155SCU, eller som han kallas mosko viten, år ingen stridskämpe, utan tvertom af en mycket fredlig och timid natur, så att han endast genom verkligt våld, kan tvingas under fanorna, och fullkomligt mekaniskt uppfyller sin soldatpligt, För den som gjort kriget till sitt yrke, och synnerligast den som studerat ryska armådens krigshistoria, bår det vara lätt att bedöma denna arms krigsduglignet, vid jemufö relsen med de resultater som fålttågen medfört; och når man då upplyses att ryska armtgens förluster, uti dess senaste krig mot Turkiet och Polen under åren 1828--1831, medfört en folkförlust af nåra en half million soldater, hvaribland icke en sjerdedel fallit för fiendens svård, då måste man erkånna att inom den na krigsorganisation några brister måtte förefinnas, som göra den för sitt ändamål högst opålitlig. Att de ryska härtågen icke uti alla tider medfört lika be dröfliga resultater, derom viltna hiand andra Souwa rosls fålttåg uti stalien och Turkiet, äfrensom några andra hårförares dater under Catbarina den andra. Men den tiden var det med små earmeer man sökte uträtta stora saker, och äfven lyckades deruti. Efter de franska revolutionskrigen har ett helt nytt krigssystem gjort sig gällande, och det förnåmsta af dess fel år de stora hårmassor man å ämse sidor söker att uppställa för hvarandras underkufvande, hvilket vanligen medför både armdÅernas om ej undergång, åtminstone försvagande för mänga är och de respektive ländernas utsugning, demoralisation och elände får ånnu långre tid. Äfven Ryssland har betrådt denna vådliga bana ef talrika hårinassors begagnande i sina krig, och oaktadt, som nyss blifvit nåmndt, en half million menniskor utskrifvits och funnits i rullorna för de senast namude sältågen, hafva aldrig öfver 150 å 170,000 man funnits disponibla i linien. Af de öf rige hafva, redan före ankomsten til! sjelfva krigsthe atern, hålften stannat på landsvågarne, och återstoden befunnits på fåltlasaretten. Under polska kriget åren 1830—31, hvilket som man vet påkallade särdeles krastansträngningar å Rysslands sida, och hvartill 6 armckorpser, hvardera af minst 40,000 mans styrka, voro disponerade, befunnos aldrig uti linien, d. v. s. uti aktivitet, mera ån 120 å 140,000 man, och samma dag som general Diebitch dog, befanns enligt officiella rapporter på fåltlasaretten 72,000 man, oberåknadt dem som i lägren voro af mindre åkommor hindrade att tjenstgöra. Uti turkiska kriget 1828—29 voro äfven 6 armåekorpser opererande, sålunda en truppstyrka af nåra 300,000 man, helst intet regemen te fanns, hvilket med de förstårkningar och kompletteringar det erhållit under krigets lopp, icke råknat minst 2,400 man; och likvisst inträstade vid armeens ätertåg efter fredsslutet, att af alla dessa regementer intet enda fanns, som ägde i behåll 400 man — ja många endast 75 å 100 man, så att hvart regemente sålunda under kriget förlorat minst 2000 man, hvar af i genom sältsjukdomar, hunger eller förftysning År 1829 den 15 Oktober afmorscherade från Adrianopel 5te och 6:te insanteridivisionerne, utgörande till sammans omkring 15,000 man. Den 12 December samma år, således efter 7 veckors fredlig tågmarsch. betrådde dessa divisioner ryska grånsen, ågande ur der vapen knappast 3000 man; de andre hade dels förfrusit, dels ibjelhungrat på vågarne, och blott en ringa återstod återkom från de fålilasarett der de blif vit upptagne. Ett artiileribatteri som vid afmarschen