Kdåledes. min kära Francesco, ropade han åndtligen, vill du nödvändigt tillbaka till dina berg och tillbringa ditt lif med att vakta svin och får? — Ja, svarade Francesco, hvad år det för underligt deri, finns det icke i Italien tusentals menniskor som hafva en sådan sysselsättning? — Jo, men de der tusentals menniskorna äro icke, som du, folk med mod och förstånd. Hvad gör det! soldat eller färaherde — det ena år lika godt som det andra. 14, endast med den skillnaden att herden blir herde, men soldaten kan bli bapwcu som jag, eller också kyrkans storconnetable och gonfalonier, som Giacomuzzo Scharza, ja tillochmed regerande surste som Braccibo de Montone. Inge dig icke sådana exempel lust att försöka detsamma? — Jo, sade herden, sådant der kan verkligen inleda menniskans åregirighet i frestelse, men min stråfvar icke så högt, utan har redan utstakat för sig ett mål, som år lättare att uppnå och båttre öfverensstämmer med mina böjelser och min karakter. — Nå, må hvar och en följa sin smak; stammade Bramante, på hvilken den neapolitanska nektarn begynte visa sitt döfvande