Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juli 1852, sida 1

——— — — — — ——— — att ni får se mig dö af törst för edra fötter, om ni ej genast bår hit ett stop af det gyllene vin, som ni låt mig smaka i går, och hvaröfver jag — som ni vål kommer ihåg — höll ett så vackert och vålförtjent loftal. Den unga frun försvann, men återkom genast derpå med ett stop och tvenne bågare, hvilka hon stållde på bordet. Derpå aflågsnade hon sig åter, sedan hon med Bramante vexlat en förtrolig blick. Kaptenen knåppte upp sin rock, kastade hatt och vårja på en af de tråbånkar, hvilka stodo utefter våggarne, och slog sedan båda bågarna fulla. — Smaka nu På, sade han till Fraucesco. Den unga mannen förde bågaren till låpParna, men satte den med några betydelsefulla grimaser genast åter på bordet. — Detta vin år förtråffiigt, det tror jag fullkomligt, sade han, men man måste först vånja sig dervid. De grimaser Francesco gjorde, aslockade Bramante ett gapskratt. och han fogade sig utan svårighet i att ensam utdricka stopets hela innehåll. Han dref sitt hjeltemod till ochmed så långt, att han drack ur ett till, utan att Francesco smakade en enda droppe deraf —— —