Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1852, sida 1

andra sakkunniga personer i ämnet meddelat, inse, att icke endast Sveriges, men hvarje annat srihetsälskande och upplyst folks både åra och räddning bero uppå, att helt och hållet bryta med den politik som leder Rysslands statsskick, — en politik, måhända förklarlig uti ett land med de historiska och geograsiska förhållanden som Ryssland företer; men lika sörderslig för, som oförenlig med hvarje civiliserad och sannt kristlig nations samhållsordning.Redan vid första steget på Rysslands jord, säger förl., förefaller det fremlingen som hade han lemnat icke blott Europas område, utan åfven alla dess råttsformer långt bakom sig. Det år hufvudsakligen den hemliga polisen, spionsystemet, som der gör athmosferen så tryckande. Ryssen nödgas, efter hvad han hört, efter hvad han erfarit, misstro sin nårmaste frånde, sin dyrbaraste vån. Vånnen kånner misstroendets demon resa sig vid tanken att en gammal vänskap måhånda blott är täckmanteln för detta afskyvårda spioneri, som den bemliga polisen uaderhåller uti alla klasser af samhållet; brodren fruktar att inför sin bror låta undfalla sig tankar, som noggrannt antecknade honom till last, kunna framdeles, alltid såkert om ock långsamt, finna sin tillåmpning; sjelfva den unga makan nödgas fråga sig, om icke hennes älskling sluter henne i sin samn, för att frånrycka henne en hemlighet, hvars tillvaro man anat. Under chefens för den hemliga polisen uppsigt står åfven den kejserliga familjen. Ingen, eho det vara må, eger göra den ringaste invåndning emot hans befallningar. En af denna stormästares underordnade, utan hvarje annat kånnetecken ån den hemliga polisens livrk, bör, om han infinner sig, äfven den mörkaste natt framför en rikets fåstning, en furstes palsts, eller den mäktigaste magnats boning, genast insläppas till kommendanten, fursten eller ådlingen. Dödssängen och den döende, ja sjelfva brudkommaren, äro icke ens fritagna från ett sådant besök. Han kan bortföra hvilken person som helst på en tellega eller i en kibitka, utan att derföre uppgifva något skål, hvarken hvarföre denne bortföres eller bvarthån -— ännu mindre når han skall återkomma. Den arresterades familj, domestiker och vånner åro tvungna att iakttaga den största tystnad öfver hela händelsen, och om de kunna underrätta sig om hans öde eller når han skall blifva dem återgifven, kan det endast ske på indirekt våg och medelst någon måktig bemedlan.z Förf. beråttar hårefter följande anekdoter, som åro lika pikanta som karakteristiska: En dam, som ännu lefver, nedsteg uti full balkostym ifrån sitt ekipage, når hon helt enkelt greps, sattes uti en slåde och fördes till — Siberien. Anlånd till målet för denna långa resa, instångdes hon uti en koja, och förblef sedan alltid okunnig om uti hvilken region, eller hvilket guvernement hon befann sig. Kojan innehöll tvånne sårskildta kyffen, hvilka hvardera ledde till en gård af några fot i fyrkant, omgifven af en hög mur, som endast medgaf dagsljusets inträngande ofvanifrån. En skildtvakt befann sig utanför densamma och en tyst sångknekt hämtade dagligen hennes grofva kost; hon förblef der 2:ne år. Vid slutet af denna tid öppnades gårdsporten och en annan fånge inkastades; det var en polsk ådling, som långe hade bott i det andra kyffet, och som man nu utkörde derifrån, för att gifva plats åt en annan. Uti denna kammare eller råttare håla, lefde hon ånnu solf år med sin olyckliga följeslagare, okunnig både om det stålle der hon vistades och om orsaken till sin förvisniog. En morgon öppnades hennes dörr; en röst uttalade det nummer, hvarmed hennes fångvaktare brukade beteckna henne, vid de sållsynta fall då bon tilltalades. Hon steg ut; porten tillslöts efter benne, utan att hon ens fick tid att taga afsked utaf sin olyckskamrat, hvilken hon sedermera aldrig